Sida 139
Alldeles obegripligt.
En irländsk stalldräng fick befallning af sin husbonde att gå i stallet för att sadla en resandes häst. Som han icke visste hvilkendera af de två främmande hästarna der tillhörde den resande och icke ville visa att han icke hade reda på sig, sadlade han begge djuren och ledde fram dem till hotellets trappa. Den resande pekade på sin häst: "Det är min klippare!" — "Ja visst, herre, det hörde jag nog, jag visste bara inte hvilken som var den andra herrns."
*
Hvad som talar.
En neger inkom en gång i en nordamerikansk kyrka och satte sig i en af de främsta bänkarna. Hans granne frågade då den som hyrde bänken, hur han kunde släppa in en neger. — Kors, han är en haytier. — Gör detsamma, han är neger. — Men han är en af mina affärsvänner. — Gör detsamma, han är svart. — Han eger en million dollars. — Var så god och presentera mig.
*
Alltid varm om händerna.
Ludvig XIV begagnade aldrig handskar, icke ens om vintern, ehuru det var högsta mode på hans tid. Två bönder mötte honom en gång då han var ute på jagt och den ene uttryckte sin förvåning öfver att se konungen så litet bry sig om den starka kölden. "Åh, det är väl inte att undra öfver," sade den andre, "han har ju alltid händerna i våra fickor!"
*
