Sida 129
Kinesiska höfligheter.
I Kina fordrar etiketten, att man i den mest högtrafvande ton komplimenterar den, med hvilken man talar, och allt hvad honom tillhör, och att man deremot underskattar och nedsätter sig sjelf och de sina till den lägsta möjliga grad. Följande prof på kinesisk konversation är alls icke öfverdrifvet: "Hvad är ert lysande namn?" — "Mitt ringa, obetydliga namn är Wong." — "Hvar är ert ståtliga palats?" — "Min låga koja är i Suchau." — "Huru många äro edra förträffliga barn?" — "Jag har fem usla, eländiga ungar." — "Hur mår er utmärkta gemål?" — "Min gamla, gemena, odugliga käring mår bra."
*
Drottning Victoria och prins Albert.
Beträffande det förhållande, som egde rum emellan drottningen och prinsen, berättas att deras äktenskapliga lif varit mycket lyckligt, dock hände det att någon gång äfven här en fnurra kunde komma på tråden, och vid sådana tillfällen brukade drottningen att föra kronans majestät in i familjelifvet och göra sin rätt som Englands suverän gällande i dessa alldeles privata förhållanden. Då en gång en dylik huslig scen hade egt rum, tog prinsen till den sista utvägen, som står en förnärmad äkta man öppen: han "gick upp på sitt rum" och läste dörren om sig. Ett par timmar höll drottningen sig tapper, men slutligen blef tiden henne för lång och hon gick till prinsens rum och bultade på. "Hvem är det?" frågade prinsen. — "Det är drottningen," ljöd svaret; "öppna strax!" — "Jag ber ers majestät tusen gånger om förlåtelse," svarades inifrån, "men jag är här i mitt privata rum och jag önskar icke att taga emot något besök." — Detta svar var mera än drottningen hade väntat. "Albert,"
