Sida 182
Receptet.
En man, som länge hade lidit af en svår sjukdom och som såg att de botemedel som hans läkare gaf honom icke medförde någon förbättring i hans tillstånd, beslöt sig för att öppet bryta med fakulteten och att antaga en ny regim, mera öfverensstämmande med hans smak och lynne. I sjelfva verket började, från denna epok räknadt, med tillhjelp af bourgognen och steken hans helsa hastigt förbättras och han befann sig snart i fullt tillfrisknande. Läkaren, hvilken patienten icke hade funnit lämpligt att inviga i de egendomliga förändringar han vidtagit med afseende på dieten och åderlåtningen, tillskref sig alla resultaterna och lyckönskade sig till en så vacker kur. En dag, då han trodde ögonblicket passande, kom han för att se om sin patient och gaf honom ett recept, som, efter hvad han sade, skulle alldeles befria honom från det onda, hvaraf han så länge lidit. Denne, som icke var lika öfvertygad som hans Eskulap, öppnade icke en gång papperet, utan kastade ut det genom fönstret då doktorn hade gått sin väg. Någon tid derefter promenerade den sjuke, full af helsa och lefnadslust, helt lugnt i Kungsträdgården; hans läkare kom dervid emot honom helt stolt och strålande. — Ah, se, ni är ute och går! Nåväl, hvad var det jag sade? Ni har följt mitt recept, ser jag. — Gud bevars derifrån, då skulle jag ofelbart brutit halsen af mig. — Ni skämtar förmodligen? — Nej, doktor, ty receptet, som ni gaf mig, det kastade jag ut genom fönstret.
*
En djupsinnig anmärkning.
"N. säger mycket ondt om er," sade någon till en person, som kände verlden. "Det förvånar mig," svarade denne, "ty jag har aldrig gjort honom någon tjenst."
*
