Sida 20
af Trafalgar, såg premierlöjtnanten på ”Revenge”, då han gjorde runden för att öfvertyga sig att allt var i ordning, en artillerist knäböja vid en kanon. En så ovanlig ställning hos en sjösoldat öfverraskade officeren, och han frågade derföre artilleristen om han vore rädd. ”Rädd?” svarade artilleristen, ”åh nej! jag beder blott att de fiendtliga kulorna måtte bli utdelade efter samma proportion som prispenningarna — till största delen bland officerarne.”
*
Det segrande skrattet.
Bland de härförare, som åtföljde kejsar Napoleon på hans tåg till Egypten, befann sig äfven general Friant. Han kommenderade en armédivision, som bland annat äfven fått sig tilldelat ett antal lärda, och som under marschen hotades af en stor hop Araber. Generalen lät genast utgifva följande ordres: La division formera un carré; les ânes et les savans au milieu! (Divisionen formerar en fyrkant, åsnorna och de lärda i midten.) Ett allmänt skratt höjde sig från hären. Araberna, som just då ville angripa, och som trodde sig blottställda för en hotande fara, emedan de vid ett dylikt tillfälle ej kunde begripa ett allmänt af munterhet uppkommet skratt, vände genast om, och läto divisionen obehindradt fortsätta sin marsch.
*
Ett stort fall.
En hög person blef af ett ungt fruntimmer tillfrågad: ”Om någon föll från månen, hur länge skulle det dröja innan han kom ned till jorden?”
— ”Det kan jag inte precist säga,” svarade den höge interlokutören; ”men det vet jag, att om ni föll skulle ni nedkomma 40 veckor derefter.”
*
