Sida 7
Ingångsspråk.
En prest, som predikade öfver evangeliet ”Kristus sofver i skeppet”, hade till ingångsspråk: Sofver han, så varder det bättre med honom.
*
En ursäkt.
En af de officierande vid en kunglig kröning bar sig något tafatt åt, och erhöll derför en snäsande tillrättavisning af den unge monarken. — Ers majestät täcktes nådigst ursäkta, svarade hofmannen, jag skall göra det bättre nästa gång.
*
En skål för fru H.
En vän af de sköna konsterna hade en bjudning för sina bekanta inom theatern, hvarvid det öfverenskoms att sällskapet skulle uteslutande tala svenska och undvika att i samtalet inblanda några främmande ord. Men vid en skål, som värden vid supéen utbragte för en af sina gäster, den utmärkta aktrisen fru H., föreslog han den med de orden: ”Jag får äran föreslå en skål för fru H., den största af våra tragiska skådespelerskor.” — Det der var icke rätt, anmärkte dervid en af de närvarande herrarna; ordet ”tragiska” är ej svenska. — Men här fins ju icke något motsvarande svenskt ord, invände värden. — Skulle man ej i stället för ”tragiska” kunna säga sorgliga? frågade interlokutören. — Det går visserligen an, svarade den artige värden. Och sällskapet drack med förtjusning skålen för fru H., ”den största af våra sorgliga skådespelerskor.”
*
