Sida 83
Fröken de la Vallière. — Det är ganska illa svaradt, men som ni är en man med snille, ger jag er en hvit kula.
*
Ett liktal.
Det var på kyrkogården Père-Lachaise i Paris. Man ledsagade till dess sista hvilorum en alltför bekant personnage, som från bankrutt till bankrutt hade kommit till en ganska aktningsvärd förmögenhet och som efterlemnade två millioner åt sin tröstlösa enka.
Liktåget var talrikt. Man höll tal vid grafven ... En af den aflidnes medbrottslingar hade tagit ordet ... "Farväl!" sade han med en röst qväfd af tårar, "farväl, Caniflet, min bäste vän, du för med dig i grafven allas deras saknad, som ha haft den lyckan att känna dig; du för med dig" ... "Ursäkta!" utropade en af de närvarande, "tillägg att han för med sig mina femtitusen francs!"
*
Inte hemma i geografien.
Två personer samtalade på en gata i Köpenhamn, den ene af dem var tydligen ej hemma i geografien.
— Åh, god dag! Nå, er bror har ju fått en anställning på Grönland?
— Nej, det var på Island.
— Ja, jag tyckte väl, att det var på en af Færöarne!
*
En dom af Lincoln.
En leverantör till flottan, Franklin Smith i Boston, hade blifvit anklagad för svek och genom krigsrätts dom förklarad skyldig dertill. Domen skickades till presidenten Lincoln och denne återsände den påtecknad med följande
