Sida 102
ej ämnade rösta på honom. — "Hvarför det? frågade Layard. — Emedan ni icke är engelsman. — Ni bedrar er; jag är engelsman som ni. — Det är falskt; ni är fransman! — Jag säger er än en gång att ni bedrar er. Jag är född i Frankrike, det är sannt, men af engelska föräldrar, jag är således engelsman." Och då valmannen icke syntes öfvertygad om riktigheten af detta räsonnemang, fortsatte Layard sin argumentation sålunda: "Ni tviflar ännu, och ni framhärdar i ert påstående att jag är fransman? Således, om jag vore född i ett stall, skulle ni då säga att jag vore en häst? — All right! ni har rätt!" utropade valmannen, krossad af denna logik. Och han röstade på Layard.
*
En furstlig talare.
Arfprinsen, fader till kung Kristian den åttonde och prins Ferdinand af Danmark, var ordförande i konstakademien i Köpenhamn. Vid öfverlemnandet af medaljerna till de belönade konstnärerna höll han alltid ett litet tal, som likväl alltid frammumlades så tyst, att icke en stafvelse deraf hördes ens af dem som stodo närmast. Men en gång hände likväl att en målare, som skulle hafva medalj, upptäckte att prinsens tal i sjelfva verket icke gick ut på annat än att på tyska räkna till tjugo. Då han derför fått medaljen och talet, bugade han sig djupt och sade: "achtzehn, neunzehn, zwanzig!"
Samme prins skulle en gång vägas. Då han icke trodde att han kunde väga så mycket som man påstod, och förmodade att hans tunga guldur icke obetydligt ökade hans stora vigt, höll han det i handen utanför vågskålen.
*
