Sida 23
— Hur befinner ni er uti er nya ställning? frågade den förre.
— Jo, ganska bra; hvad säger ni om er egen?
— Ack, min vän, det ges intet bättre än att vara gift; jag arbetar och har min hustru vid min sida. För hvarje punkt tar jag mig en kyss; det är förtjusande.
— Nå, svarade den andre, då förstår jag hvarför er stil numera är så hackig.
Detta samtal blef allmänt bekant och hvarje gång en ny följetong af den lycklige maken utkom, räknade man nyfiket punkterna. Häraf föranleddes diskussioner, som för den oinvigde voro särdeles besynnerliga.
— Hvad vill detta säga? han har här blott satt semikolon!
— Ja.
— Hvad de männen äro obeständiga! han hade väl kunnat sätta en punkt der.
— Meningen fordrar icke mer än comma cum puncto.
— Det är godt och väl, men hans hustru är så vacker; jag skulle i hans ställe ha satt punkt.
— Stackars liten hustru, den sista följetongen är ganska kompakt.
*
En medlare.
De franska journalisterna, som fordom voro mindre väl upptagna bland de högre klasserna och litet äfventyrliga af sig midt ibland detta folk öfverlemnadt åt så många äfventyr, med ett ord en smula aktörer på det offentliga lifvets scen, gifte sig på den tiden gerna med aktriser, hvad som sällan händer i våra dagar.
Journalisten M... hade sålunda gift sig med den ryktbara mlle D., som, efter hvad man påstår, icke var något mönster af äktenskaplig trohet. M... tog saken
