Sida 168
Den förnuftige interlokutören.
Någon blef tillfrågad hvarför han så gerna talade för sig sjelf, och svarade då helt okonstladt: "Derför att jag gerna talar med en förnuftig menniska."
*
Ett aber.
I ett sällskap skröt en ung man öfver sina många kärleksäfventyr och slutade med orden: "Jag kan ofta ej annat än sjelf undra öfver min utomordentliga lycka. För två år sedan t. ex. kunde jag ha gift mig med en vacker och rik flicka och hade då varit gifta karlen med en hustru på cirka 150,000 riksdaler, så framt ej ett litet hinder kommit emellan vårt äktenskap." — "Och hvari bestod det?" frågade man från alla håll. — "Åh, hon ville icke riktigt bita på kroken," svarade han helt vårdslöst.
*
Amerikanska qvickheter.
En neger var så kolkorpnattmohrbeckbläckkimröksebenholtzhelvetessvart, att hönsen hoppade upp på sin stång för att sofva när de fingo se honom i hönsgården, tänkande att natten vore inne. — En bonde hade en lie som var så hvass, att en gång när den hängde på en krok skuggan skar foten af en förbigående. — Ett fruntimmer var så nogräknadt, att när hon en söndag blef hindrad från att gå i kyrkan, skickade hon dit sitt visitkort. — En ryktbar öronläkare kurerade en döf-född fru så väl, att hon dagen derefter hörde af sin man, som var i Australien. — En mycket tankspridd flicka kastade sig sjelf, i stället för sitt bref, i postlådan och upptäckte ej sitt misstag förrän postmästaren skulle stämpla henne.
*
