Sida 16
öfriga åskådarne på samma gång de ådagalägga sin brist på hyfsning och lefnadsvett. En fransk theaterdirektör har nyligen gifvit dem en qvick lexa genom att på sin affisch låta trycka följande avis:
”Vi bedja tjenstfolk och personer från landet som måste vara hemma före slutet af sista akten, att så tyst som möjligt gå sin väg under sista mellanakten, för att icke störa de damer och herrar som naturligtvis vilja se upplösningen af stycket utan något otidigt afbrott.”
*
Inbjudande.
På kyrkogården i Brothesay i Skottland läser man på en grafvård följande inskrift: ”Denna sten är upprest af Jenny B. till minne af hennes man, Henry B. — Den som kommer till mig, stöter jag förvisso ej tillbaka.”
Detta är utan tvifvel uppmuntrande för hvilken som helst som har lust att fria till enkan.
*
Också ett monument.
En fläskleverantör, som hade varit fästad vid amerikanska nordstatsarméen, infann sig hos en skulptör i Rom och tillkännagaf för honom sin afsigt att skicka till sin födelsebygd i Amerika något varaktigt minne af sig. Han omtalade för konstnären med älskvärd uppriktighet att han hade börjat förtjena sitt uppehälle med att försälja tändstickor, och hade förvärfvat sin nuvarande förmögenhet genom lyckliga spekulationer. — Nu, fortfor han, har jag i denna stad sett ett monument som just ingår i mina idéer. Det är ett slags pelare med små gubbar som löpa hela raden uppåt och en lustigkurre på spetsen. — Det är Trajani kolonn, sade artisten leende. — Det är alltför
