Sida 90
Obehaglig distraktion.
En mycket tankspridd prest i Skottland, vid namn Johnson, begaf sig hemifrån en stormig eftermiddag för att förfoga sig till aftonsången i kyrkan, hvilken låg på en half mils afstånd från prestgården. Då han hunnit nära kyrkan, skulle han taga sig en pris snus, men måste dervid vända sig om för den starka blåsten, som låg rakt emot honom. Men då han tillfredsställt sin näsas behof glömde den helige mannen att åter vända sig om och fortfor att gå hemåt. Hunnen till sin egen port ringde han på klockan; ett fönster i första våningen öppnades, och huspigan, som i half mörkret icke kände igen sin husbonde, frågade hvem det var. — "Det är jag", svarade den tankspridde prestmannen, "är herr Johnson hemma?" Då svaret lydde: "Nej, han är i kyrkan", bad presten, som frågat efter sig sjelf, om ursäkt för det besvär han förorsakat, tilläggande att han skulle komma igen en annan gång. Prestmannen gick sin väg och man har sedan dess aldrig hört eller sett något af honom.
*
Erke-engeln Gabriel.
En gammal förståndig danneman hade en hustru, som hörde till de s. k. "läsarne" och icke drömde om något annat än verldens undergång. Under en stormig vinternatt blef han ur sin ljufva sömn väckt af sin kära hälft med dessa ord: "Anders, käre Anders, hör du bullret? Det är erke-engeln Gabriel som kommer. Det är bullret af hjulen på hans vagn!" — "Åh, vänd dig åt väggen och tig!" svarade gubben förtretad, "tror du att Gabriel är så fånig att han far på hjuldon, när vi ha så godt slädföre?"
*
