Sida 106
Det moderna kärleksoraklet.
En ung man ämnade begära till hustru en ung, blond och smärt flicka med dufvofromma ögon och följde henne ofta obemärkt på hennes promenader endast för att se henne och vara henne nära. Sålunda hände sig att han en gång händelsevis befann sig bakom en häck, just då den hulda sväfvade förbi under det hon sönderplockade en prestkrage såsom kärleksorakel. Hans hjerta klappade fortare då han anade att frågan gällde honom, hvarför han gömde sig, lyssnade och hörde. Det ljufva oskuldsfulla barnet ryckte det ena bladet efter det andra från blomman och läspade: "Han har pengar!" — "Litet!" — "Mycket!" — "Ofantligt mycket!" — "Inga!" — "Han har pengar!" etc. — Den unge mannen lärer ännu icke vara gift.
*
Platonisk kärlek.
En ung och vacker, men fattig enka stod i begrepp att gifta sig med en gammal men rik enkling. Hennes vänner förundrade sig mycket öfver detta hennes beslut. Då de en gång hårdt ansatte henne med sina frågor, svarade hon: "Ren kärlek; jag älskar till och med den jord, på hvilken han vandrar (mannen hade en stor jordegendom) och det hus, hvari han bor." Det kan man kalla platonisk kärlek!
*
Ja, jag tackar!
Vid ett bröllop på landsbygden svarade bruden, en blyg bygdens tärna, då hon af presten tillfrågades, om hon ville hafva "denne N. N. till sin kärälskelige make" o. s. v., i det hon slog ned ögonen, rodnade och neg: "Ja, jag tackar."
*
