Sida 174
Den fruktlösa varningen.
En krögerska hade länge med förtrytelse sett att en af hennes kunder plägade taga mycket socker till kaffet. En dag sade hon för att vänja honom ifrån missbruket: "Det är inte helsosamt att äta mycket socker." — "Det var bra," sade kunden i det han tog en grabbnäfve, "för jag är just ledsen vid lifvet."
*
Qvalifikationen.
Wieselgren omtalar i sin Smålands beskrifning en komminister i Nöttja, S—, som blef hängd på Jerntorget i hufvudstaden år 1748 för efterapning af bankosedlar. Den dagen straffet verkställdes yttrade en bankokommissarie till den celebre biskop Serenius i Strengnäs: "Nu för tiden, herr biskop, hänger man prester." — Biskopen svarade hastigt: "Ursäkta, min vän, han hänges ej såsom prest, utan som bankokommissarie."
*
Vaker och beder!
Då kardinal Wiseman ännu icke var något annat än predikant vid sardinska kapellet i London kom en dag en from rättrogen och knäböjde för honom vid biktstolen. Efter erhållen absolution drog han sig tillbaka i ett hörn af kyrkan och fördjupade sig i bön. Då han slutligen steg upp blef han varse att hans hatt var försvunnen, och oaktadt mycket letande kunde han dock icke återfinna den. Då återvände han till dr Wiseman. — Min far, sade han till honom, jag har förlorat min hatt. Jag fruktar man har stulit den. — Och hvad gjorde ni när man tog den? — Min fader, jag bad. — Ah, min son, svarade doktorn med sitt fina leende, påminn eder evangelii ord, som säger oss att vi böra vaka på samma gång vi bedja.
*
