Sida 49
och frågade om icke allt var i sin ordning. — Ser ni icke att summan är betalbar till J. F. Herring? Nåväl, det är jag. — Hur skall jag bli säker derpå, min herre? - Känner ni Herrings yrke? frågade artisten bokhållaren. — Jag skulle tro det, svarade denne; jag har hemma hos mig gravyren: ”Tre medlemmar af en nykterhetsförening” (ryktbar tafla af Herring, framställande tre hästhufvuden drickande ur hoen). Herring log, och utan att säga ett ord fattade han en penna och tecknade med några raska drag på ett pappersblad som låg på pulpeten ett hästhufvud, som han presenterade för bokhållaren. Denne betalte honom ögonblickligen.
*
Den oförbätterlige.
En butter herre hade fått till bordsgranne ett pratsjukt fruntimmer, som missnöjdt med hans brist på uppmärksamhet slutligen yttrade: ”Ni blir då aldrig en bit bättre för allt hvad jag säger er.” — ”Det är sannt,” svarade han, ”men min granne till venster måste blifva det, ty hvad jag hör med det ena örat går ut genom det andra.”
*
En folkskoleexamen i Irland.
En skolmästare på landet i Irland, som skulle ha examen med barnen inför deras anhöriga och förmodligen ansåg deras kunskaper icke tåla vid någon allvarligare pröfning, hittade på en utväg att slippa skämmas inför de blifvande åhörarne. Han skref nemligen upp åt hvarje lärjunge det svar som denne, då han tillfrågades, skulle afgifva, och befallde strängeligen hvar och en att riktigt läsa öfver sitt svar. Den betydelsefulla dagen kom,
