Sida 46
fråga: ”Hvarför gråter du, min broder?” Den andre svarade: ”Jag kom att tänka på min son, hvilken dödades i sista striden.” Nu tog den andre indianhöfdingen en sked full af samma sort, som ur hans ögon framkallade en tåreflod liknande hans broders, hvilken i sin tur frågade honom: ”Och du, kära vän, hvaröfver gråter du?” — ”Jag gråter öfver att du ej blef dödad på samma gång som din son”, lydde det otåliga svaret.
*
Män af verld.
Herr A. och herr B. träffades i ett sällskap. ”Apropos!” yttrade A. till B., ”om tisdag har jag några vänner hos mig till middag, kom med!”
B. — Med nöje.
A. — Tag din fru med dig!
B. — Förbunden på hennes vägnar, dock kan jag ej svara för henne; sjelf deremot skall jag ganska bestämdt ...
A. — Men hvarför då icke hennes nåd?
B. (med en ursäktande ton): — Hon skulle utan tvifvel eljest haft den äran, men — hon är död för sex månader sedan ...
A. (med en artig bugning och liksom fruktande att synas indiskret): — Ah, — i sådant fall vill jag icke vara enträgen.
*
En god lexa.
De i militärskolorna och på paradplatserna uppfostrade preussiska officerarne äro, som bekant, mycket högdragne af sig, hvaremot de österrikiska, som varit litet mera med i verlden, lefva på en helt förtrolig fot med
