Sida 180
Lord Raglan.
Prinsen af Oranien omtalade ofta följande anekdot om högste befälhafvaren öfver den engelska arméen på Krim, lord Raglan. I slaget vid Waterloo blef prinsen lätt sårad och förd till lasarettet för de högre officerarne. Han låg der med slutna ögonlock, fast med fullt medvetande, och hörde hvarken att en ny patient blef inburen eller att dennes arm amputerades. Han erfor först lord Raglans (dåvarande Lord Fitzroy Somersets) närvaro, då lordens muntra, välkända stämma utropade: "Vänta litet, gå inte bort med min arm innan jag får taga min ring af fingret!"
*
Horace Vernet och kejsar Nicolaus.
Vid en måltid, under hvilken samtalet hade tagit en politisk vändning, vände sig kejsar Nicolaus till Vernet och sade till honom:
"Nåväl, min kära Horace, med edra vackra idéer om friheten skulle ni då icke på en tafla som jag beställde vilja framställa en seger af ryssarne öfver polackarne?"
"Hvarför icke, sire? jag har ju målat Kristus på korset!"
Man kan döma hvilken verkan dessa ord gjorde midt i ett sällskap af bordskamrater som darrade vid minsta tecken af herrskaren. Och då dagen derpå några höga personer förundrade sig deröfver tillslöt czaren munnen på dem med dessa ord:
"Hvad skall man göra dervid? Horace och jag äro icke alltid af samma tanke. Det är möjligen just derför jag högaktar honom så mycket. Uppriktiga menniskor äro så sällsynta!"
*
