Sida 169
Utom programmet.
Efter ridåns nedgång på en theater i Frankrike började publiken ifrigt ropa på marseljäsen. Men theaterdirektören vågade, för vederbörandes skull, icke låta spela den. Då publiken blef allt häftigare i uttryckandet af sin önskan lät poliskommissarien draga upp ridån, framträdde på scenen i uniform och tilltalade åskådarne: "Mitt herrskap, jag får erinra er derom att på theatrarne ej får uppföras någonting annat än hvad som står på affischen."
"Står poliskommissarien på affischen då?" inföll en röst från parterren.
Kommissarien drog sig flat tillbaka och orkestern fick spela marseljäsen.
*
Ett infall af Liszt.
Följande anekdot berättas från den tiden då Liszt gaf konserter i Petersburg. Det var under czar Nikolaus, herrsklysten i åminnelse. Kejsaren var närvarande, omgifven af hela sitt hof. Liszt började, men då han midt i stycket upplyfte sina ögon mot czaren för att döma om den verkan hans spel gjorde, såg han sjelfherrskaren i samtal med en af sina adjutanter. Artisten, retad, fortfor med förargelse, under det att kejsaren fortsatte sitt samtal. Slutligen uthärdade Liszt icke längre, utan stannade plötsligt midt i en fras och förblef orörlig.
Allmän öfverraskning; man ser på hvarandra, man kommer i rörelse och czaren låter efterfråga orsaken till detta hastiga afbrott. "Då kejsaren talar," svarade Liszt, "bör hela verlden tiga."
Czaren, som hade förstått meningen, lät följande dagen tillsända den store artisten en präktig diamantkråsnål.
*
