Sida 120
"Hvad är meningen med detta, din drummel? Sadeln sitter ju bakfram!" röt löjtnanten.
"Gud bevare löjtnanten! svarade rekryten bäfvande, "men inte visste jag, åt hvad håll nådig löjtnanten skulle rida!""
*
Bra nära var det.
Vid Russell-square i London höll man på att bygga ett stort hus, och fyra våningar voro uppförda. En irländsk s. k. bas skröt jemt och samt öfver hur säkert han gick på byggnadsställningen och hur det var en småsak för honom att bära upp hur tung börda som helst på sin rygg uppför ställningen ända till toppen. En annan irländare påstod att basen ej var så säker på sina ben som han skröt af. En dispyt uppstod och ett vad följde: det beslöts att basen skulle till fjerde våningen bära upp sin landsman, placerad på hans rygg i en "tegelbärare". Experimentet försökes: Patrick klifver upp i tegelbäraren på basens rygg och ascensionen börjar. Efter tio minuters förlopp befunno sig de begge karlarne oskadde på husets högsta punkt.
Patrick hade förlorat sitt vad och han måste finna sig dervid.
"Ja, det är verkligen så att jag förlorat", sade han till sin vän basen, "men kommer du ihåg", fortfor han med värme, "att när vi voro på höjden af tredje våningen du tog ett falskt steg just på yttersta kanten och var nära deran att slå i däck, således var jag ändå bra nära att vinna, du!"
*
En vänlig spektakelgranne.
Dramatiska theatern var en afton fylld ända till trängsel. En person hade tagit plats på parterren och
