Sida 59
En lång promenad.
Vid Ludvig den femtondes hof funnos två kusiner, hertigen af L— och hertigen af N—, som begge två voro ovanligt korpulenta. En dag skämtade konungen med hertigen af L— öfver hans fetma och påstod att han inte tog sig nog motion. — Jo, ers majestät, försäkrade L— allvarligt, jag går rundt omkring min kusin två gånger om dagen.
*
En obotlig men tacksam patient.
En berömd läkare, som var svag för ett glas godt vin och hvars näsa i följd deraf antagit en något högre färgton än den naturen vanligen består, erhöll en dag besök af en försupen stackare, hvilken uppräknade sina lidanden för honom. Men läkaren svarade endast: Gå er väg! Ni är en fyllbult, ni står ej att bota! — Nåväl, herr doktor, svarade den i början förbluffade patienten, ni har åtminstone sagt mig en nyttig sanning, och det är jag er tacksam för. Jag är kopparslagare, och skulle ni en gång behöfva förtenna er näsa, så skicka henne till mig; jag skall göra det för intet.
*
Den egentliga sjukan.
Ett äldre fruntimmer lät tillkalla sin läkare och påstod att hon var mycket illa sjuk.
Läkaren kände henne på pulsen och sade att hon blott behöfde hvila för att åter bli frisk.
— Se på min tunga, hr doktor, inföll damen ifrigt och räckte ut tungan.
— Ja, jag ser, det är blott hvila som fattas, genmälte läkaren och gick.
*
