Sida 146
God ursäkt.
Presidenten i parisiska poliskammaren frågade en dag en soldat, som var inställd till förhör: "Hvad har du att svara på angifvelsen mot dig att du plär vara beständigt drucken?" — "Ingenting annat," svarade soldaten, "än att jag är beständigt törstig."
*
Tröstande.
En fransk öfverste, som vid Sebastopols belägring fick ena benet såradt så att han måste låta amputera det, sade åt sin betjent, som med tårar beklagade honom: "Åh, hvad är du ledsen för; du får ju en stöfvel mindre att borsta."
*
Smeknamn på sin hustru.
En lärd, som gift sig med en simpel men älskvärd flicka, brukade kalla henne sitt lilla råsocker, "emedan hon var söt," sade han, "men oraffinerad."
*
Rätta mannen.
Herr X. skulle göra ett besök hos en af sina vänner på landet. Som han icke riktigt kände vägen, styrde han sin färd tvärsöfver fältet förbi sin väns villa; han aflägsnar sig från rätta vägen, tar för mycket af åt höger, sedan för mycket åt venster; kort sagdt, han råkar vilse. En bonde passerar, den resande frågar honom. Bondlurken, helt stolt öfver att veta något som en herreman icke visste, utbrister försmädligt: "Hvad, ni känner inte vägen? Det första kräk ni möter, så känner det den." — "Ja, min vän, det är just derför jag frågar dig derom."
*
