Sida 164
Ett gällande förord.
Geheimerådet Peetz kom till kurfursten Emmerich Joseph af Mainz och begärde ett ledigt embete åt sin son. Kurfursten lofvade honom det, och geheimerådet gick under djupa bugningar till dörren. Ditkommen ropades han tillbaka af kurfursten, som sade: "Det går visst ändå inte an; jag har hört så många historier om en Peetz som skall vara ett sådant dumhufvud. Är det du eller din son?" — "Det är jag, ers kurfurstliga nåde," svarade geheimerådet. — "Jaså, ja då skall pojken få sysslan."
*
Sorgligt slut.
"Nå, du har varit gift tre gånger, Patrick, hvilkendera af dina hustrur tyckte du mest om?" — "Jo, ser du, Betty O'Brien, min första hustru, var en god hustru, för god åt mig, hon blef sjuk och dog och Vår Herre tog henne till sig. Sedan gifte jag mig med Bridget Flannegan. Hon var en dålig qvinna, hon blef sjuk och dog och hin håle tog henne. Slutligen, tokig som jag var, tog jag ocn gifte mig med Margaret Haggerty. Hon var värre än dålig, så att hvarken Vår Herre eller hin håle ville ha henne, utan nu får jag behålla henne sjelf."
*
Påpasslig spekulant.
En auktionist utropade, då han tyckte att sakerna gingo till alltför lågt pris: "Kors, mitt herrskap, allting bortskänkes ju här!" — "I så fall," sade en gammal fru, "skall jag be om den der silfverskålen som ni håller i handen."
*
