Sida 147
Dödlig fiendskap.
— Kors, Anders, slog inte Petter ihjel dig med gärdsgårdsstören?
— Nej, men jag vånne han hade gjort det.
— Hvarför det?
— Jo, då hade jag fått se honom gå till döden.
*
Också ett betraktelseämne.
En hofpredikant i Dresden hade en gång till betraktelse: "Guds torn." 1:o Guds kruttorn (lagen); 2:o Guds slottstorn (evangelium); 3:o Guds korstorn (nöd och bedröfvelse). I Dresden funnos tre torn med ofvan angifna namn.
*
En Kalchas.
För att förskaffa sig goda offer af sin församling påstod en munk i sin predikan att det bästa villebrådet var skapadt för de andligas mun och att om rapphöns, fasaner o. d. kunde tala, skulle de öfverljudt ropa: "O, j Guds tjenare, låten oss få bli uppätna af eder, på det att vårt väsen, införlifvadt med edert, måtte en gång uppstå i herrlighet och icke gå för tusan djeflar med de ogudaktiga!"
*
Landsvägssynen.
Vid en sockenstämma på landet infann sig länsmannen mycket drucken, så att bönderna förde honom ut ur kyrkan och lyftade honom upp i hans chäs. Der förlorade länsmannen jemnvigten så att han föll ned på andra sidan, framstupa i smutsen. — Kors du, hvad hade länsman här att göra? frågade dervid en af gubbarna. — Ser du inte att han synar landsvägen, inföll en annan.
*
