Sida 82
dirigerande orkestern nedanför. Bland de musicerande amatörerna fanns en god violoncellist, tysk till börden och något hetlefrad. Askenbom vände sig till honom sjungande enligt sin roll ungefär så här:
"Min herre, se på noterna bättre och spela inte alltid dudeli-dadeli", dervid härmande hans stråkföring.
Amatören, som ej begrep att detta hörde till pjesen utan trodde att det var en oförtjent offentlig tillrättavisning, rusade upp och sade:
"Jach speler mich mans efter mine noter."
Publiken utbröt i ett skallande skratt, der under Askenbom helt lugn räckte ner sin snusdosa till violoncellisten och bjöd honom en pris, hvarefter båda snusade under olika grimaser mot hvarandra.
*
Missbruk af religionen.
En prest predikade en söndag i en landtkyrka i Frankrike. Åhörarne voro högst få och presten stod der nästan som Johannes i öknen. Hastigt började det hällregna. En hop bönder, som stått och pratat utanför på kyrkvallen, kom inrusande i kyrkan för att få skydd. Presten blef nu förargad och röt åt dem från predikstolen: "Ni ä' mig just ena hyggliga kristna! Det är regnet som drifvit er hitin. Många menniskor har man tadlat derför att de begagnat religionen till täckmantel, men hvad skall man säga om er, som begagna henne till paraply?"
*
En examen för doktorsgraden i Sorbonne.
Händelsen föregår på 40-talet. Hr Saint-Marc-Girardin tilltalar kandidaten: Min herre, säg mig, hvilka äro Ludvig XIV:s förnämsta eröfringar? — Kandidaten svarar: Jag känner icke mer än en. — Hvilken då? —
