Sida 85
tillbommade och garnisonen skrek med full hals åt några vingårdsarbetare nere på berget, att de skulle skynda till hjelp. Men dessa voro obarmhertiga nog att svara, att kärnorna i vindrufvorna ännu ej vore tillräckligt stora att kunna begagnas till projektiler emot fienden. Efter inhemtandet af detta nedslående svar höll garnisonen krigsråd och slutet blef att fästningens nyckel öfverlemnades till den preussiska sergeant, som ledde stormningen, och efter en högtidlig protest mot inkräktningen drog sig garnisonen i god ordning till Coblentz. Segrarne satte sig i besittning af fästningsverken, der de funno bland annat gammalt skräp två kanoner förskrifvande sig från Waterloo.
*
En ordlek.
Man gaf en präktig kostymbal hos en af Paris' rikaste affärsmän. Värden observerade en ung dam, grefvinnan X., som var på ett förtjusande sätt kostymerad, men hennes klädning var väl mycket kort.
"Hvad är det för en charmant kostym ni bär?" frågade värden den unga damen med en hastig blick på den korta klädningen.
"Det är en kostym efter modet för dagen."
"Aha! Men ni tyckes ha glömt, att vi nu befinna oss vid den tid af året, då dagarne hunnit bli ganska långa!"
*
Nöjaktig förklaring.
Lord Palmerston besökte en gång ett till försäljning utbjudet tafvelgalleri och blef förtjust i en tafla, föreställande "Sommardag i Nederländerna". Han köpte den,
