Sida 50
åhörare och lärjungar likaså. Dessa sista intogo sina platser i den ordning som förut blifvit bestämd, förhöret börjades och allt gick efter beräkning, till dess läraren framställde frågan: ”På hvilken tror du, min gosse?” — ”Napoleon Bonaparte,” svarade raskt och bestämdt den tillfrågade. — ”Du tror ju på den heliga katolska kyrkan, gör du icke det?” — ”Nej,” svarade en bland eleverna, medan de andra utbröto i skallande skratt, hvari äfven resp. åhörare, då de kommo underfund med sammanhanget, instämde, ”nej, den gossen, som tror på katolska kyrkan, är inte i skolan i dag; han har sjuknat in”.
*
Älskarens fråga.
”Grymma sköna, är det er mening att göra mig galen?” frågade en ung man sin hårdhjertade älskarinna. — ”Nej,” svarade damen, ”naturen har lyckligtvis besparat mig det besväret.”
*
Skicklig jurist.
En vän och beundrare till en ung jurist yttrade: ”Min vän har lagen på sina fem fingrar.” — ”Det tål det vid,” yttrade en annan; ”ty i hufvudet har han den icke.”
*
Missförstånd.
”Är ni road af den nyare novell-litteraturen?” frågade Mrs Jones. ”Mycket”, genmälde den tillfrågade — en sprätt, som gerna ville anses vara litterärt bildad. ”Ah, då har ni helt visst läst ”10,000 om året?” — ”Nej, min fru,” utropade vår sprätt förbluffad, ”så många har jag inte läst i hela mitt lif.”
*
