Sida 203
INTERIĂR.
I79
gubben och rÀcker honom sin hand men drager den tillbaka, innan han hunnit fatta den. En af flickorna vill taga af gubben öfverrocken, medan den andra drager fram Ät honom en lÀnstol. Men han gör en nekande Ätbörd. Fadern smÄler med förvÄnad min. Gubben ser Ät fönstret.)
FrÀmlingen.
Han vÄgar icke sÀga det . . . Han fick se oss.
(Sorl bland folkmassan.)
FrÀmlingen.
Hysch! . ..
(Gubben, som varseblifver ansiktena vid fönstren, vÀnder hastigt bort blicken. DÄ den ena flickan alltjÀmt skjuter fram sin lÀnstol Ät honom, sÀtter han sig till sist och stryker flera gÄnger med handen öfver pannan.)
FrÀmlingen.
Han sÀtter sig . . .
{Alla de andra i rummet sÀtta sig ocksÄ. Fadern talar hela tiden lifligt. Slutligen begynner gubben att tala, och klangen af hans stÀmma tyckes göra dem uppmÀrksamma. Men fadern afbryter honom. Ater begynner gubben att tala, och sÄ smÄningom blifva de andra orörliga. Plötsligt spritter modern till och reser sig upp .)
Martha.
à h, nu förstÄr modern! . . .
(Hon vÀnder sig bort och döljer ansiktet i sina hÀnder. Nytt sorl bland folkmassan. De trÀngas. Barnen skrika för att man skall lyfta upp dem, sÄ att de ocksÄ fÄ se. De flesta af mödrarne göra det.)
FrÀmlingen.
Hysch! . . . Han har Ànnu icke sagt det . ..
(Man ser, hur modern Ängestfullt utfrÄgar gubben. Denne sÀger Ànnu nÄgra ord, och plötsligt resa alla de andra sig upp och göra honom Ànnu en frÄga. Han böjer dÄ lÄngsamt hufvudet till ett jakande tecken.)
FrÀmlingen.
Han har sagt det! . . . Han sade det med en gÄng .. .
Röst ur folkmassan.
Han har sagt det! . . . Han har sagt det! . . . FrÀmlingen.
Man hör ingenting . . .
(Gubben reser sig ocksÄ, och utan att vÀnda sig om pekar han pÄ dörren, som Àr bakom honom. Modern, fadern och de bÀgge flickorna störta nu mot dörren, som fadern ej genast fÄr upp. Gubben vill hindra modern frÄn att gÄ ut.)
Röst ur folkmassan.
De komma ut! De komma ut!
(TrÀngsel i trÀdgÄrden. Alla störta mot husets andra sida och försvinna undantagandes frÀmlingen, som stÄr kvar vid fönstret. Dörren i salen slÄs slutligen upp pÄ vid gafvel och alla gÄ ut pÄ en gÄng. Utanför ser man stjÀrnhimmelen, vattenkonsten och grÀsmattan i mÄnsken, medan barnet helt lugnt fortfar att sofva midt i det öfvergifna rummet).
FrÀmlingen.
Barnet vaknade icke! . . .
(Han gÄr ocksÄ.)
Slut.
LITTERATUR.
Maurice Maeterlinck.
En modern dramaturg.
/ l f de tre förestÀllningar, som det fran-ska teatersÀllskapet L'oeuvre gaf hÀrstÀdes under sistlidne oktober mÄnad, var vÀl den andra, den som upptog ett Mae-
terlincks-program, den intressantaste, icke blott * dÀrför, att man dÀrvid fick göra bekantskap med en författare, som i utlandet, sÀrskildt Frankrike, vÀckt ett mindre vanligt uppseende, af nÄgra hÀlsats som en dramatikens pÄnyttfödare, af andra dÀremot mottagits med det löje, som, sjÀlft utan nyhetens behag, Àr oskiljaktigt frÄn
