Ord och Bild: 1895

UNGE JEPPE.

Ett första utkast af Georg Nordensuan.

PERSONER.

Ture Petterson. Artisten. Skuggan. Välgörenhetsfröken.

Notarien. Kaptenen.

Generalkonsuln. Högermannen. Vaktmästaren. Vänstermannen.

Herrar och Damer.

Rum i festvåningen på ett hotell. Vaktmästaren öppnar dörren för Ture Petterson, en man om 28 år, något fetlagd, rödblommig, med helskägg och knollrigt hår, klädd i kavaj, en filthatt i handen.

Vaktmästaren.

Om herrn vill vänta här, så kommer generalkonsuln snart.

Ture.

Vänta? Men om det inte behagar mig att vänta? Om det inte behagar mig att lyda er generalkonsul?

Vaktmästaren (i öfverlägsen ton).

Det angår mig inte hvad som behagar er eller inte. Vill ni inte vänta, så kan ni gå hem och lägga er.

(Går, möter i dörren Skuggan, en magerlagd man vid Tures ålder, bär ett ordenssällskaps officiant-band öfver axeln.)

Ture.

Där hör du, hur man blir behandlad! Till och med en vaktmästarkanalje tar sig en ton, som hade han en slaf framför sig. Han räknar sig till öfverklassen, därför att han får den äran att servera på deras kalas.

Skuggan.

Jag tycker, du kan sätta dig öfver hvad en sådan lakejsjäl säger.

Ture.

Det gör jag också, men det förargar mig i alla fall. Jämlikhet och broderskap står det skrifvet på vårt ordensskärp! Är det jämlikhet, när han säger, att det inte angår honom hvad som behagar mig?

Skuggan (fortfarande saktmodigt).

Jag tycker, att du skulle tycka, att det inte angår dig hvad som angår honom eller inte.

Ture.

Det gör det förstås inte heller, men det retar mig. Allt slags öfversitteri retar mig, i synnerhet när en sådan där öfverlöpare kommer och . . . Hvarför kom du hit in?

Skuggan.

Jag skulle säga dig, att Bergkvist börjar sin föreläsning. Det vore ledsamt för honom, om du inte hörde på.

Ture.

Hvad är det han skall tala om?

Skuggan.

Om skatterna. Om att den rike borde betala all skatt och den fattige slippa.

Ture.

Naturligtvis! Det är ju upprörande, så som det är ställdt. Jag skall kasta mig in i diskussionen sedan. För det blir väl diskussion?

Skuggan.

Jag tror de vill dansa.

Ture.

Dansa! Vi borde min själ ha annat att tänka på än att dansa! —- Det är för resten sant, jag har ju bjudit upp syster din till första valsen.

Skuggan.

Hon frågade mig, hvart du gick, när du gick ut ur salen. Om du visste hur hon beundrar dig!

Ture.

Jag vet väl det! Anna är en snäll och god flicka — och en flicka med smak och urskillning. Jag kommer in till er, så fort jag fått höra, hvad den där generalkonsuln behagar ha att säga mig.

Skuggan.

Jag tycker, att du inte borde ha något otaldt med en af dem där.

Ture.

Det är ju han, vet jag, som har något att be' mig om! Jag känner inte karlen, Gud ske lof!

Skuggan.

Var på din vakt. Det kan vara någon fälla.

Ord och bild, 4:c arg.

35