Ord och Bild: 1895

1 Arg. 1895.

Bilaga till ORD OCH BILD.

N;r 8. September.

LITTERATUR,

Insända böcker.

Från Alb. Bonniers förlag:

Geijerstam, Gustaf af: Medusas hufvud. En spöksyn ur lifvet. Pris 3.50.

Nordensvan, C. O.: Fransk-tyska kriget i8jo—ji. Häft. 4—8 à 75 öre.

Steffen, Gustaf: Brittiska ströftåg. Häft 1. Pris 75 öre.

Från C. W. K. Gleerups förlag:

wrangel, Ewert : Frihetstidens odlingshistoria. Ur litteraturens häfder 1718—1733. Häft 1. Pris 1.25.

Robert Browning: Granatæbler. Ved

Niels Möller. (P. G. Philipsens förlag. Köpenhamn). Att vara kärlekens sångare och dock spekulativ, kanske en af de mest spekulativa skalder, som någonsin lefvat — det är Robert Brownings karakter som diktare, knappast möjlig annat än i vårt århundrade och knappast möjlig annat än hos en, hvilkens härstamning är ledd från en engelsk fader, en skotsk moder och som bakgrund en kreolska. Det brusande blod han ärft färgar hans dikt med blodröda strimmor, hvad helst han skrifver, och så naturlig är hjärteblodsfärgen för honom, att hans hustru därför liknat hans dikter vid granatäpplen, djupröda innerst. Detta brusande blod ger dem alltjämt pulsslaget af ett oförbränneligt lif, och då lif är hopp, äga de också pulsslaget af ett oförbränneligt hopp. Så besegrar Browning det spekulativa Hamletsdraget och tankens kranka blekhet, så att själfva tanken hos honom blir lefnadsfrisk, liksom hos Shakspere vagabondiskt sorglös, äfven därigenom är han hoppets skald. Beläst som få, grubblande, mångsidig, musiker och målare på samma gång som diktare,

en evig resenär, som helst vistades i södern, när han ej bodde i England, kände han jublande inom sig den gigantiska, glada hoppfullhet, som tillhör ett världens barn, intresset för allt, världshemmastaddheten. Inför denna lifsfriske grubblare föllo alla till fota — han eröfrade England och Amerika, räknade vänner och beundrare öfverallt, och redan medan han lefde, bildades Browning-klubbar för att diskutera och kommentera hans skrifter, och efter hans död bedrifs det ren afgudadyrkan med hans minne. Han är den störste näst Shakspere, säga hans beundrare, och det finns vissa mäktiga vingslag hos honom, som förklara detta ord. Han har Shaksperes kraft utan att nå till Shaksperes klarhet. Hans dikt omfattar också denna stora, lifomspännande horisont, som är den gamle store britten egen, och som hvarje stor diktare behöfver. Browning är lyriskt djärf med fantasiens behof att sammantränga och omdikta. Han måste för att bli sig själf undvika prosans långsamhet i uttrycksform. Han måste förkorta perspektiven, återge lifvet i utrop och i taflor af vild kraft. Han måste måla en lifsstämning i själfva kokpunkten af dess lif. För Browning är dikten idel lyrik och dramatik, idel själshändelser, kriser, extaser.

Och all denna hetta, denna passion är dock så andaktsfull, så hänsynsfull och så oskuldsfullt glad, som om den passionerade diktaren lefde i en kyrkas svala frid, i stället för att han evigt vistas i det mångbrusande, mångfrestande lifvet. Detta därför att lifvet för honom är en helgedom, han uppfattar det som innerst kärlek, det är utveckling och strid, men det är alltid kärleken, som segrar. Browning är optimist, optimismen är kanske hans vidskepelse. Kärlekens kraft är en hem-

\