Sida 685

1 Arg. 1895.

Bilaga till ORD OCH BILD.

N;r 8. September.

LITTERATUR,

InsÀnda böcker.

FrÄn Alb. Bonniers förlag:

Geijerstam, Gustaf af: Medusas hufvud. En spöksyn ur lifvet. Pris 3.50.

Nordensvan, C. O.: Fransk-tyska kriget i8jo—ji. HĂ€ft. 4—8 Ă  75 öre.

Steffen, Gustaf: Brittiska ströftÄg. HÀft 1. Pris 75 öre.

FrÄn C. W. K. Gleerups förlag:

wrangel, Ewert : Frihetstidens odlingshistoria. Ur litteraturens hĂ€fder 1718—1733. HĂ€ft 1. Pris 1.25.

Robert Browning: GranatĂŠbler. Ved

Niels Möller. (P. G. Philipsens förlag. Köpenhamn). Att vara kĂ€rlekens sĂ„ngare och dock spekulativ, kanske en af de mest spekulativa skalder, som nĂ„gonsin lefvat — det Ă€r Robert Brownings karakter som diktare, knappast möjlig annat Ă€n i vĂ„rt Ă„rhundrade och knappast möjlig annat Ă€n hos en, hvilkens hĂ€rstamning Ă€r ledd frĂ„n en engelsk fader, en skotsk moder och som bakgrund en kreolska. Det brusande blod han Ă€rft fĂ€rgar hans dikt med blodröda strimmor, hvad helst han skrifver, och sĂ„ naturlig Ă€r hjĂ€rteblodsfĂ€rgen för honom, att hans hustru dĂ€rför liknat hans dikter vid granatĂ€pplen, djupröda innerst. Detta brusande blod ger dem alltjĂ€mt pulsslaget af ett oförbrĂ€nneligt lif, och dĂ„ lif Ă€r hopp, Ă€ga de ocksĂ„ pulsslaget af ett oförbrĂ€nneligt hopp. SĂ„ besegrar Browning det spekulativa Hamletsdraget och tankens kranka blekhet, sĂ„ att sjĂ€lfva tanken hos honom blir lefnadsfrisk, liksom hos Shakspere vagabondiskt sorglös, Ă€fven dĂ€rigenom Ă€r han hoppets skald. BelĂ€st som fĂ„, grubblande, mĂ„ngsidig, musiker och mĂ„lare pĂ„ samma gĂ„ng som diktare,

en evig resenĂ€r, som helst vistades i södern, nĂ€r han ej bodde i England, kĂ€nde han jublande inom sig den gigantiska, glada hoppfullhet, som tillhör ett vĂ€rldens barn, intresset för allt, vĂ€rldshemmastaddheten. Inför denna lifsfriske grubblare föllo alla till fota — han eröfrade England och Amerika, rĂ€knade vĂ€nner och beundrare öfverallt, och redan medan han lefde, bildades Browning-klubbar för att diskutera och kommentera hans skrifter, och efter hans död bedrifs det ren afgudadyrkan med hans minne. Han Ă€r den störste nĂ€st Shakspere, sĂ€ga hans beundrare, och det finns vissa mĂ€ktiga vingslag hos honom, som förklara detta ord. Han har Shaksperes kraft utan att nĂ„ till Shaksperes klarhet. Hans dikt omfattar ocksĂ„ denna stora, lifomspĂ€nnande horisont, som Ă€r den gamle store britten egen, och som hvarje stor diktare behöfver. Browning Ă€r lyriskt djĂ€rf med fantasiens behof att sammantrĂ€nga och omdikta. Han mĂ„ste för att bli sig sjĂ€lf undvika prosans lĂ„ngsamhet i uttrycksform. Han mĂ„ste förkorta perspektiven, Ă„terge lifvet i utrop och i taflor af vild kraft. Han mĂ„ste mĂ„la en lifsstĂ€mning i sjĂ€lfva kokpunkten af dess lif. För Browning Ă€r dikten idel lyrik och dramatik, idel sjĂ€lshĂ€ndelser, kriser, extaser.

Och all denna hetta, denna passion Àr dock sÄ andaktsfull, sÄ hÀnsynsfull och sÄ oskuldsfullt glad, som om den passionerade diktaren lefde i en kyrkas svala frid, i stÀllet för att han evigt vistas i det mÄngbrusande, mÄngfrestande lifvet. Detta dÀrför att lifvet för honom Àr en helgedom, han uppfattar det som innerst kÀrlek, det Àr utveckling och strid, men det Àr alltid kÀrleken, som segrar. Browning Àr optimist, optimismen Àr kanske hans vidskepelse. KÀrlekens kraft Àr en hem-

\

Skannad sida 685