Ord och Bild: 1895

dagisoken.

6l

ej fariseerna sins emellan om det, som tilldrager sig inför deras ögon, hur föraktfullt ser ej den tjocke mannen med den pälsbrämade rocken, han, som blott ses från ryggen, ner på mängden, som till hans förvåning strömmar till i alltjämt växande skaror. Desse vedersakare förklara den af Kristus själfvalda lågheten, som förmådde honom att utföra sitt återlösarevärf på oansenliga ställen under bar himmel.

I blandningen af så olikartade element visar sig Rembrandts gudomliga fördomsfrihet, som ställer honom i jämnbrecjd med Shakspere.

Han tvekar ej ett ögonblick att, när ämnet så fordrar, framställa det låga, det fula med all kraft; han ställer äfven det upphöjda och det låga vid sidan af hvarandra utan att pedantiskt vilja skilja dem åt, ty han har jämvikten inombords, vet fullkomligt det enda som är af nöden; han följer, om ock ej medvetet, så dock med oinskränkt tillförsikt ett bestämdt ideal, som har sin grund djupt i hans eget väsen och som leder honom med en aldrig svikande säkerket.

(Efter W. von Seidlitz i Zeitschrift fiir bildende Kunst m. fl.)

TEATER.

Stockholms teatrar.

K. Dramatiska teatern.

Aug. 22. Trettondagsafton af Shakspere. » 23. Dubbelspel af O. Blumenthal. » 26. Cremonesaren af Fr. Coppée.

Lek ej med kärleken af A. de Musset. » 27. Den sönderslagna krukan af H. v. Kleist. » 28. Madame Sans-Gëne af V. Sardou. Sept. 2. Sällskap där man har tråkigt af Pailleron. » 6. Själens rättigheter af Giuseppe Giacosa. » 7. Vid Breitenfeld af K. A. Melin. » 12. Mellan fyra ögon af L. Fulda.

Fribytaren af J. Richepin. Öfvers, af E. Lundqvist. » 20. Samhällets pelare af Henrik Ibsen. » 23. Sonen. Dramatisk skiss i 1 akt af Fr. Nycander.

Lilla Markisinnan. Komedi i 3 akter af Meilhac och Halévy.

Vasateatern.

Sept. 8. Ugglan. Skådespel i 1 akt af Gabriel Finné.

Maskeraden. Lustspel i 3 akter af A. Bisson och A. Carré. » 21. En omvändelse. Komedi i 1 akt af J. de Courcy. Maskeraden.

K. dramatiska teatern har i höst bjudit på en både värderik och omväxlande repertoar. Shakspere, Moliére, von Kleist och Musset, ett svenskt original, ett par tyska lustspel, franska komedier från Théåtre français, Vaudeville och Varietés, ett Ibsen-drama och ett moderat italienskt drama, hvad vill man mera begära ? Dessutom har den gångna månadens spellista haft den förtjänsten, att flere af teaterns bästa förmågor haft tillfälle göra sig gällande. Så långt är således allt utomordentligt väl beställdt, och allt skulle vara godt och väl, om

icke föreställningarna själfva skvallrat om att spellistan varit tämligen lösligt hopplockad. »Den inbillningssjuke», »Samhällets pelare», »Fribytaren» och »Lek ej med kärleken» äro ej uppsatta och inöfvade med den omsorg, det detaljstudium och spelas ej med den olikartade schwung, som styckenas art och författarnes olika tidsåldrar och skaplynnen kräfva. Att Moliére ej spelas i molièresk, Musset ej i mussetsk anda hade jag redan under förra vintern tillfälle att påpeka. En representation af »Samhällets pelare» är ej häller hvad jag tror, att den med samma rollbesättning skulle kunna blifva, om inöfningen bedrefs med den omsorg och konstnärliga takt och finkänslighet, som alltid äro af nöden för att något skall blifva det allra bästa det möjligen kan. Det är ej på den ena eller den andra rollen särskildt som det beror, men det ligger ett visst jämntjockt, ointresseradt, färglöst laisser-aller öfver det hela. Af höstens repriser voro »Fribytaren» och »Den sönderslagna krukan» den sena vårens nyheter, om dem hade jag ej tillfälle att då tala. Herr Hillberg har många egenskaper, som göra honom lämplig för konsul Bernicks roll, få, mycket få af dem, som den gamle Legoëz kräfver af sig framställare. Det var nu masken och klädedräkten som egentligen skilde de två så him-melsvidt olika karaktärerna. Med de många högst förträffliga, skarpt induvidualiserade figurer, som herr Hillberg skapat, i godt minne kan det synas förmätet att vilja påstå, att han ej är mångsidig, och dock skulle jag vilja våga det. Han förblifver absolut ointresserad och därföre i någon mån ointressant i uppgifter, som ej direkt ligga för honom, till