Ord och Bild: 1895

i 66

dagboken.

pårte, ur hvilkens lif hvarje dag är som en saga, hade måhända kräft mera verklig skaldeintuition och fantasi för att fullt lyckas i en lefvande bild, nu nedtynges figuren af yttre smådrag och anekdotiska karakteristika. Den ofta frivola, någon gång råa tonen får kanske skrifvas på epokens konto lika mycket som på författarinnans, men i denna ton komma ibland skiftningar af en viss simpelhet, som hvarken är fransk eller napoleonsk utan som ganska säkert har sitt upphof i ett sätt att uppfatta den franska frivoliteten, hvilket aldrig gjorde sig gällande i något af alla de land, där Napoleon härskade, utan som föddes endast under germanisk eller nordligare breddgrad, i seklets slut lika väl som i dess början. Som konstverk har boken tvifvelaktigt värde, som en samling af historiska anekdoter om en i ordets alla bemärkelser intagande generation har den utan gensägelse sitt stora intresse. E. G.

Anteckningar om Vasateatern 1886 —1895 är ett litet häfte, som nyligen utgifvits af herr Johannes Svanberg, teaterns senaste sekreterare och genom föregående arbeten af detta slag känd som en särdeles nitisk samlare och ordnare af det vidlyftiga materialet till en dylik uppslagsbok. Här återfinnas nu ett kortfattad historik af teaterns öden> förteckningar på alla, som tillhört teaterns personal eller där uppträdt som gäster, samt på alla pjeser, som under ofvan angifna tid gifvits å denna seen.

Således är detta arbete, liksom de förut utgifna Anteckningar om Stora teatern i Göteborg 1859—'893, uppställdt i öfverensstämmelse med F. A. Dahlgrens Anteckningar om Stockholms teatrar, hvilka tyvärr ej sträcka sig längre än till 1863. Herr Svanberg vore utan tvifvel rätter man att fortsätta detta stora arbete, något som utan tvifvel skulle på många håll hälsas med tillfredsställelse.

KONST.

John S. Sargents målningar i The Boston Public Library. Sedan många år tillbaka står amerikanaren Sargent i främsta ledet af samtidens porträttmålare. Då han mottog beställning på en stor cykel väggmålningar för biblioteket i Boston, hade han ännu ej haft tillfälle att pröfva sina krafter på monumentala uppgifter, men de målningar, som nu äro färdiga, bära vittnesbörd om en eminent begåfning för dekorativ målning och försvara sin plats vid sidan om Puvis de Chavannes' nyligen fullbordade dekorativa målningar för Bostons universitet. Ämnet är religionerna och särskildt kristendomen såsom den högsta religionsformen. Den fullbordade delen är ägnad åt judendomen under gamla testamentet och utgöres af tre hufvudpartier, nämligen ett halfcirkelformigt väggfält(»lunett») med en framställning af Israels förtryck under främmande härskare och religioner, en lång och smal hvalfmålning återgifvande de främmande gudar, som Israel dyrkade, samt under den halfcirkelformiga målningen och fortsättande under hvalfvets båda kortsidor en fris, hvars ämne är lagen och profeterna.

Sargent har gått till lösningen af sin stora uppgift efter ett grundligt studium af religionernas arkeologi och' historia. Intrycket af målningarne är emellertid icke, hvad man så

ofta får nöja sig med, intrycket af en litterär eller vetenskaplig idéserie, utarbetad efter välbekanta kompositionsregler och berömda förebilder. Ej heller får man intrycket af något oroligt sökande efter nya effekter eller begär att framkalla sällsamma sensationer. Den nydanande kraften i detta arbete har helt enkelt sökt det bästa och värdigaste uttryckssättet för en alldeles originel tankegång och vunnit det genom uppfattningens storhet och allvar och genom det samvetsgranna utförandet, som röjer en genombildad och rikt begåfvad konstnär.

Motivet till den ofvannämnda halfcirkelformiga målningen är hämtadt ur io6:e psalmen i Psaltaren, i hvilken det talas om Jehovahs vrede öfver Israels ohörsamhet och om hans straffdom, då han gaf det utvalda folket i dess fienders hand, samt om Israels ånger och om dess förlossning genom Jehovahs förbarmande. Målningen är starkt stiliserad efter österländska förebilder. I midten knäböjer Israel. En man räcker armarna upp emot himmelen, alla de öfriga skyla ansiktet i sina händer. Från ena sidan hotas de af Farao med järnscepter, från andra sidan af Assyriens konung med svärd. Men dessa båda mäktiga vedersakare hejdas af Jehovah, hvilkens händer utsträckas ur ett moln af kerub-vingar och omfatta deras höjda armar. Bakom