Ord och Bild: 1895

MUSI K.

Tor Aulin. Oljemålning af Robert Thegerström.

Aulinska kvartetten.

som, om också blott för en kortare tid, haft tillfälle att något närmare följa musiklifvet i en större stad, sådan som Stockholm, måste snart komma till insikt om, hur föga verklig musik det är, som i allmänhet bjudes en »konstälskande» allmänhet. Helt naturligt. Den stora publiken går icke alltid på konserter af begär efter musikaliska njutningar utan af helt andra skäl, ofta för att se och ses snarare än för att höra, och naturligtvis vill ett sådant publikum icke gärna trakteras med annat än tämligen lättsmälta saker. Väl då om den verklige musikvännen midt i detta konsertvimmel icke blir alldeles husvill, utan kan söka sin tillflykt till konserter, där musik göres för sin egen

skull, där alltså kompositionen och icke utförandet är det förnämsta. Sådana musikaliska konsertinstitut, om detta uttryck tillåtes mig, saknar lyckligtvis icke heller Stockholm alldeles, och bland dem intages ett framstående rum af den Aulinska kvartetten, som nu verkat i åtta år och därunder med sina kammarmusiksoaréer uträttat mycket för höjandet af den musikaliska smaken i vår stad.

Den egentliga kammarmusiken är ju till hela sin art mera svårtillgänglig och — så att säga —- abstrakt än öfriga delar af musikalisk konst, den verkar hvarken med människoröstens mer sinnliga tjusningskraft eller med det elementärt medryckande i orkesterns fullt och mäktigt klingande ackord, hvarken med den absoluta melodiens trollmakt eller genom uppbåd af alla