Ord och Bild: 1895

i 38

dagboken.

TEATER.

Stockholms teatrar.

K. operan.

Maj 4. Profeten. Opera i ç akter af G. Meyerbeer. (Johan: Herr Götze). i 7. Lohengrin. Opera i 4 akter af R. Wagner. (Lohengrin: Herr Götze). » 16. Den vilseförda. Opera i 4 akter af G. Verdi.

(Violetta: M:me Véhon-Halvorsen). > 18. Navarresiskan. Lyrisk episod i 2 akter af Jules Claretie och Henri Cain. Musiken af J. Massenet.

Hans och Greta. Sagospel i 3 taflor af Adelheid Wette. Musiken af Engelbert Humperdinck. » 28. Guldkorset. Opera i 2 akter, efter franskan af Mosenthai. Musiken af Ignaz Brüll. / Marocko. Opera comique i 1 akt. Efter franskan. Musiken af Joseph Dente.

K. dramatiska teatern:

» 11. Ungdomskärlek. Lustspel i 1 akt af Adolf von Wilbrandt.

Fribytaren. Komedi på vers i 3 akter af J. Richepin. Öfversättning af Ernst Lundqvist.

» 21. Den sönderslagna krukan. Lustspel i 1 akt af Heinrich von Kleist. För svenska scenen behandladt i fri öfversättning af Nils Personne.

Södra teatern.

April 27. För välgörande ändamål. Lustspel i 4 akter af Franz von Schöntan och Gustav Kadelburg.

Vasateatern.

(Aug. Lindbergs sällskap).

Maj 9. Bröllopet på Ulfåsa. Skådespel i 5 akter af Frans Hedberg. » 13. Hamlet. Sorgespel i 5 akter af William Shakespeare.

» 20. Kärlekens komedi. Komedi i 3 akter af Henrik Ibsen. Öfversättning af Harald Molander.

» 21. Per Gynt. Dramatisk dikt af Henrik Ibsen. Tablå i och 6. Öfversättning af G. af Geijerstam.

Hannele. Drömdikt i 2 afdelningar af Gerhart Hauptmann. Öfversättning af K. A. Tavaststjerna.

Djurgårdsteatern.

(Alb. Ranfts sällskap).

» 18. Senator Andersson. Lustspel i 3 akter af Franz von Schönthan och Gustav Kadelburg.

Säsongens stora teaterevenement hafva varit af ambulatorisk art. På vårt lands första seen har den största tilldragelsen varit, att

ett stycke, som i alla andra större städer haft en afgjord men ingalunda oerhörd framgång på de bästa sekundteatrarne, här gör en så stormande och enastående succes, att våra teaterannaler näppeligen kunna uppvisa ett motstycke; finnes det något, är det i operettens klang- och jubeldagar som det bör sökas. Ett gästspel af Knut Almlöf är ju alltid ett evenement; hans fina, mästerligt behärskade, i hvarje detalj fullfärdigt utarbetade konst sticker allt för bjärt af mot hvad som i allmänhet bjudes oss, för att icke alltid tilldraga sig en särskild uppmärksamhet och beundran, men nu lika litet som förr under de senare åren har det bragt något nytt. Och det är dock det nya, det förut osedda, som främst för oss ter sig som en stor tilldragelse, ett evenement. Ny och hänförande var Ida Aalbergs konst, nya och intressanta Curels, Minna Canths och Gerhart Hauptmanns dramer, som presenterades af fru Håkansson och herr Svennberg m. fl.; »Lille Eyolf» hade i hög grad aktualitetens intresse såsom varande Ibsens senaste arbete, och fast det Lindbergska sällskapets repertoar å k. operan och Vasateatern under våren till stor del bestått af gamla stycken, har den dock genom sin förträffliga art och genom framställningens stora förtjänster i en allsidig konstnärlig sträfvan gjort ett visst, aktningsbjudande intryck af något nytt på »Madame Sans-Génes» publik.

August Lindberg är en anmärkningsvärd företeelse i vår tids teaterlif, väl värd, att den intresserade ägnar honom en stunds fördomsfri uppmärksamhet, ty gör man det och vill man vara rättvis, torde det ganska säkert blifva »med hatten i hand» som man ser på hans verksamhet. Han har aldrig som skådespelare haft sin bästa publik i Stockholm; en del af kritiken har fåfängt sökt sätta honom på piedestal som vår förnämste skådespelare utan vank och lyte, en annan del har envisats att se endast hans svaga sidor, detta måhända på grund af oförmåga hos denna kritik att komma förbi, tränga igenom de yttre bristerna. Ty de stora förtjänsterna hos August Lindberg äro af den art, att de ligga utom sferen för den skola, som vi under senare år fått lära oss betrakta som den bästa dramatiska konst, och hans fel äro af det slag, att de mycket lätt besticka en yt-