Ord och Bild: 1895

A MATÖR-A STRUN0M1.

29

hufvudsakligen två olika former, dels det molnliknande, som består i ett ofta nog rödt band af ljus öfver norra horisonten, dels det pelar- eller linieformiga, som visar sig som höga horisontala linier, hvilka ofta utbreda sig i väldiga draperier med undulerande veck. Man bör här anteckna tiden för dess uppträdande och formförändringar, dess form, öfver hvilka delar af himmelen det sträcker sig, samt väderleksförhållandena.

Vi ha här i största korthet lämnat en öfversikt öfver de skilda områden af astronomien, inom hvilka en amatör kan lämna denna vetenskap verklig hjälp, och vi se, att forskningsfältet för honom ingalunda ger något öfrigt att önska i rikedom och vidsträckthet. Det första och sista råd, vi därför kunna gifva, är att alltid noggrant notera allt, som tilldrager sig uppmärksamheten. Helt visst skall äfven mången finna ett nöje i att ägna sina lediga stunder åt ett studium, som lämnar sin älskare ett rikt utbyte, ty »det gifves ej», sade redan den vise Seneca, »något upphöjdare och nyttigare att göra till föremål för sina studier än stjärnornas och himlakropparnes natur».

Amatörobservatorium.

Ett lifsvillkor för amatörastronomien är emellertid bildandet af ett populärt astronomiskt sällskap för åstadkommande af en samverkan, å ena sidan mellan de skilda amatörerna och å andra mellan dessa och fackastronomerna. Härigenom skall äfven astronomien i betydligt högre grad än tillförene kunna göra sin stora insats i det nivelleringsarbete, som vetenskapen, naturvetenskapen icke minst, i våra dagar i samhället utför mellan stånd och klasser genom att söka göra vetandet till en allas gemensamma egendom.

ür V^ung -Eriks visor.

I fängelset.

Mät mig ej med mått, men mät mig med tårar, en dåre är jag vorden, en dåre bland dårar.

Skön var min krona och härligt var mitt rike, en konung har jag varit, en kejsares like.

I spillror är mitt rike, i spillror är min krona, i fängelsets mörker mitt brott må jag sona.

Jag tjänades ärligt af vänner och fränder, se frändernas blod förmörkar mina händer.

Troget gick i striden mitt folk för min ära, i sorg fick det trohetens skördar uppskära.

Döttrar af mitt folk gingo fagra på torgen, jag hämtade dem till att skändas i borgen.

Sist grep jag efter dig för att finna sista trösten, våren skulle sköflas att skänka lif åt hösten.

Tidt öfver mig har du bittra tårar gjutit, mät mig ej med mått, förlåt hvad jag brutit.

Gustaf Fröding.