Ord och Bild: 1895

Karl Mikael Bellman. Handteckning af J. T. Sergel. Efter en gravyr i Carlénska upplagan.

Originalet okändt.

Bellmaniana.

Strödda erinringar af

Birger Schöldström.

Med io bilder.

ur den upplysta Clara kyrka ett stort vänfölje, bestående af personer från skilda samhällskretsar: högre och lägre ämbetsmän, vetenskapsidkare, militärer, skriftställare och borgersmän, på hvilkas bekostnad sorgeprakten anställts*, aftonen

* »Bellman afled här för några dagar sedan; han blef med mycken pompe och solennitet i förgår bisatt, och hans lekamen skall i morgon med ännu större solennitet begrafvas i S;t Claræ kyrka. Den aflidnes vänner hafva härtill gjort ett frivilligt sammanskott, ty efter honom finnes ej annat än mann-

den i9:de februari 1795 följde en kista, hvilken nedsänktes i den vigda mullen... troligen strax bredvid kyrkofönstret närmast bakom den sedermera resta vården . . . visste de nog alla, att den, som däri hvilade, i lifstiden varit en märklig man. Ja,

skripter af dess flere poetiska arbeten. C'est le sort de presque tous les poëtes, excepté M:r de Voltaire» —- heter det i ett bref från Stockholm af d. 16 febr. 1795 från en C. K. [Christoffer Knöppel ?] till brukspatron E. Strokirck å Ölsboda; brefvet äges nu af brukspatron Knut Michaëlson å Schebo.