Sida 678
i 50
dagboken.
Det Ă€r en starkt individuel, djupt kĂ€nd, i ord svĂ„rtolkad stĂ€llning till Messias-minnet som Loti hĂ€r lĂ„ter den lĂ€sare ana, hvilken kan och vill ana. »De skola icke motsĂ€ga mig, de som en gĂ„ng i sitt lif kĂ€nt den verkliga kĂ€rleken, jag menar nu den renaste, den som man hyser för en mor, en son, en bror. De andra, de likgiltiga, de cyniska eller högmodiga â för dem talar jag hĂ€r mer Ă€n nĂ„gonsin ett obegripligt sprĂ„k». â â
Det skulle krÀfvas en sprÄkkonstnÀr lika stor som förf. Àr det och en möda lÄngt större Àn hans varit för att en öfversÀttare skulle lyckas Ätergifva denna fullkomliga stil pÄ ett nytt sprÄk. Fröken Hedberg Àr en af vÄra mest rutinerade öfversÀttare men gör sig i likhet med sina fleste yrkesbröder och -systrar i allmÀnhet ej nog möda för att gifva sprÄket verklig svensk karakter, under det att förf:s stil, för sÄ vidt en sÄdan finnes, bör bibehÄllas. Men, som sagdt, att begÀra att öfversÀttningen skulle nÀrma sig originalet i stilens prakt, enkelhet och vÀrme vore förmÀtet. Den del af publiken, som förstÄr att tillfullo sÀtta vÀrde pÄ dessa egenskaper, Àr nog för det mesta mÀktig originalsprÄket, och det Àr i och för sig en god sak, att dessa böcker alls om alls blifvit öfversatta. »Genom öknen» och »Jerusalem» böra med intresse och uppbyggelse lÀsas af olika Äldrar i mÄnga af samhÀllets lager, i mÄnga af de skilda kretsar, hvilkas skarpa grÀnslinier dragas af den olika religiösa uppfattningen och utplÄnas af den förstÄende toleransen.
E. G.
»Trilby» af George du Maurier (London, Osgood Mc Ilvaine & C:o; New-York, Harper & Brothers 1894; Tauchnitz edition, Vol. 3026 â 27. i 895) Ă€r en bok, som pĂ„ det lifligaste kan anbefallas Ă„t den del af vĂ„r publik, som Ă€r mĂ€ktig franska och engelska, för sĂ„ vidt som denna sĂ€tter vĂ€rde pĂ„ en personlig, Ă€lskvĂ€rd, fin stil, en Ă€del syn pĂ„ tingen och en rikt utvecklad kĂ€nsla för hvad som Ă€r skönt i naturen, lifvet och konsten. Liksom författaren Ă€r en fransman, bosatt i England, som skrifvit sin bok pĂ„ engelska, fast, dĂ„ en stor del af boken tilldrager sig i Paris, mĂ„nga samtal föras pĂ„ franska (och det till pĂ„ Quartier latins Parisfranska), sĂ„ fordrar han. ock af lĂ€saren, att denne skall kunna följa med i denna sprĂ„kförbistring, ty en tanke pĂ„ öfversĂ€ttning skulle hĂ€r vara fĂ„vitsk. I öfversĂ€ttningar gĂ„r ju
alltid mycket förloradt, men i detta arbete ingÄr som ett vÀsentligt intresse brytningen mellan engelska och franska förhÄllanden, smakriktningar och typer, sÄsom de framtrÀda under de sprÄkförbistrade samtalen pÄ de tre unge engelske mÄlarnes atelier pÄ vÀnstra Seinestranden. HjÀltinnan sjÀlf karakteriseras förtrÀffligt genom de olika situationer och sinnesstÀmningar, i hvilka hon uttrycker sig pÄ det ena eller det andra sprÄket. Den intresserade bör alltsÄ göra bekantskap med denna bok pÄ originalsprÄken, och hÀrvid Àr ytterligare att mÀrka, att de engelska och amerikanska upplagorna Àro försedda med rikliga, vackra, karakteristiska illustrationer af författaren; snart sagdt pÄ hvarannan sida trÀffas dessa sÀkra teckningar, som i vÀrde öfvergÄ de allra flesta andra romanillustrationer, dÀrföre att de alltid gifva författaren-konstnÀren tillfÀlle att framhÀfva otaliga smÄdrag, som det skulle blifva för omstÀndligt att sysselsÀtta sig med i skildringen i ord. En icke ringa del af denna boks behag ligger i de ofta förekommande men enkelt och utan ansprÄk integrerande observationerna öfver skön konst, musik och litteratur, hvilka visa att förf. Àr en fint bildad man med sjÀlfstÀndigt och moget omdöme.
George-Louis-Palmella-Busson du Maurier, sĂ„som hans fullstĂ€ndiga namn lyder, Ă€r nĂ€mligen född och uppfostrad i Paris, dĂ€r han utbildade sig till mĂ„lare. Större delen af sitt lif â han Ă€r nu öfver 60 Ă„r gammal â har han likvĂ€l tillbragt i London sĂ„som förste tecknare Ă„t Punch. Den framstĂ„ende amerikanske romanförfattaren Henry James lĂ€r ha varit den, som först gaf anledning till att du Maurier Ă€fven kom att försöka sig som författare, sedan du Maurier för James munt-ligen framstĂ€llt utkasten till ett par af sina romaner. Vid 60 Ă„rs Ă„lder alltsĂ„ och pĂ„ ett sprĂ„k, som icke var hans modersmĂ„l, nĂ€mligen engelska, upptrĂ€dde du Maurier för första gĂ„ngen inför offentligheten med en roman, som bar titeln »Peter Ibbetson». Boken vĂ€ckte det största uppseende. En framstĂ„ende engelsk litteraturkritiker kallade författaren »den nye Thackeray» och pĂ„stod, »att du Maurier med pennan plötsligt fördunklat det stora rykte han vunnit genom ritstiftet».
»Trilby» har ökat detta anseende och sÀrskildt bestyrkt en viss andlig frÀndskap med Thackeray. Förf. anvÀnder visserligen ytterst sÀllan den ironiska ton, som i en stor del af Thackerays arbeten Àr sÄ förhÀrskande, men
