Sida 647
dagisoken.
6l
KONST.
UtstÀllningen af franska konstverk.
Det tillfĂ€lle till bekantskap med nĂ„gra af Frankrikes förnĂ€msta konstnĂ€rer i detta Ă„rhundrade, som genom den nyligen afslutade utstĂ€llningen i hr Theodor Blanchs konstsalong erbjudits vĂ„r publik, Ă€r det första i sitt slag och torde sannolikt pĂ„ lĂ„ng tid blifva det enda. Arbeten af de konstnĂ€rer, hvilkas namn och dukar gĂ„fvo utstĂ€llningen ett sĂ„ ovanligt intresse, betinga pĂ„ den utlĂ€ndska konstmarknaden priser, som tĂ€fla med dem, som gĂ€lla för de stora mĂ€starne frĂ„n konstens blomstringstider, till hvilka dock vĂ„rt Ă„rhundrade svĂ„rligen nĂ„gonsin skall komma att rĂ€knas. Af deras mest representiva arbeten Ă€r en jĂ€mförelsevis ringa del rĂ€ddad Ă„t de offentliga samlingarna i Frankrike, medan flertalet Ă€r instĂ€ngdt i millionĂ€rernas privatsamlingar pĂ„ denna och andra sidan oceanen lika sĂ€kert som guldet i dessa herrars kassakistor. EmellanĂ„t öppnar hotel Drouot i Paris, dĂ€r de stora konstauktionerna hĂ„llas, sina portar för nĂ„gon af dessa privatsamlingar, som blifvit herrelös, och man fĂ„r dĂ„ under nĂ„gra dagar se en skymt af konstverken frĂ„n det stora initiativets tid i Frankrike â till dess att de fĂ„ en ny Ă€gare bland dem, som hafva rĂ„d att nedlĂ€gga förmögenheter pĂ„ konstinköp. Staterna hafva numera blifvit efter i den ojĂ€mna tĂ€flan med storkapitalisterna, och bland dessa hafva europĂ©erna lĂ„tit amerikanarne fĂ„ försprĂ„nget. Europa beröfvas Ă„rligen en mĂ€ngd af sin Ă€dlaste kulturs frukter till förmĂ„n för New-Yorks och Bostons gallerier och salonger, och ju mera kapitalen hopas pĂ„ den stora kontinenten i vester, dess större skall denna tribut efterhand blifva. Ju större garantierna Ă€ro för en Ă€kta, hallstĂ€mplad vara, dess större Ă€r ocksĂ„ pĂ„ detta hĂ„ll köplusten, och striden mellan francs och dollars har dĂ€rför aldrig blifvit hĂ€ftigare Ă€n inför dessa numera i Frankrika med lidelsefull beundran omfattade dukar som bĂ€ra sĂ„dana namn som Corot, Rousseau, Daubigny, Diaz, Millet, DuprĂ©, Troyon â namnen pĂ„ de konstnĂ€rer, som hade mod och hjĂ€rta och förmĂ„ga nog att leda en modern naturĂ„skĂ„dnings vĂ€sen och anda som en lefvande och lifgifvande ström in pĂ„ konstens omrĂ„de och dĂ€rmed öppna nya banor för den konstnĂ€rliga alstringen i hela Europa.
Det faller nÀstan af sig sjÀlft, att man ej
pÄ denna utstÀllning fick se i strÀng mening representativa arbeten af dessa konstnÀrer; lika gÀrna kunde man snart sagdt begÀra att fÄ se Velasquez' eller van Dycks arbeten pÄ turné. Hvad man fick se var arbeten, som med all sin konstnÀrliga distinktion och finhet i uppfattningen dock aldrig intagit nÄgon dominerande roll i sina mÀstares produktion. Men redan det, att man i Stockholm fÄtt se nÄgot alls af Barbizon-skolans konst, Àr ett événement, och herr Blanch har aldrig gjort konstintresset i Stockholm en större tjÀnst Àn dÄ han Ästadkom att denna utstÀllning kom till stÄnd.
Jag har hela tiden talat blott om Barbizon-skolan â det var nĂ€mligen den, som satte prĂ€geln pĂ„ utstĂ€llningen, det var inför arbetena af denna skola, som man helst och lĂ€ngst stannade. Om Corot och Troyon fick man visserligen blott ett svagt begrepp, om Millet intet alls; nöjet blef i detta fall begrĂ€nsadt till medvetandet om att man dock hade sett nĂ„got, hvarvid dessa den moderna konstens heroer sjĂ€lfva lagt handen. Men redan DuprĂ©s stora landskap, med sina i fĂ€rg och linier vackert fördelade massor, med sitt sonora, breda, sĂ€kra föredrag, var ett prof pĂ„ stilfull fransk konst, om det ock gaf föga aning om den hĂ€nryckte poĂ«t, som man möter i »Morgonen» och »Aftonen» i Luxembourg. Ănnu lifligare var intrycket af Daubignys bĂ„da mĂ„lningar, af hvilka den större, »BĂ€cken vid Valmondois», Ă€r i afbildning bifogad detta hĂ€fte. Af alla dessa franska landskapsmĂ„lare Ă€r det ingen, som mera liknar vĂ„r berömde svenske mĂ„lare Alfred Wahlberg Ă€n just han. Och med rik njutning fördjupar man sig i ThĂ©odore Rousseaus smĂ„ dukar â de bĂ„da i ett raskt teckningsmanĂ©r och en helt liten fĂ€rgskala utförda »VĂ„ren» och »Hösten» och den mustigt behandlade, Ă€fven ur Ă€mnets synpunkt intressanta »KonstnĂ€rens hus i Barbizon». Diaz' energiska lilla landskap »IngĂ„ng till Fontainebleauskogen» gaf mera Ă€n hans figurbilder intryck af romantikern med den fasta formgifningen och med sĂ„ rika uttryck för naturens spelande och dallrande lif.
Af figurmÄlarne intresserade Meisonnier utan jÀmförelse mest. Den ofullbordade lilla oljemÄlningen »Ankomsten till slottet» Àr komponerad med sÄ gedigen konst, att man för den skull gÀrna kunde tÀnka sig den
