Ord och Bild: 1895

dagisoken.

6l

MUSIK.

Operan.

Norma, Vännen Fritz, Figaros bröllop i ny uppsättning och Tannhäuser med fru Ellen Nordgren-Gulbranson som Elisabet — se där hvad den närmast förflutna tiden haft att erbjuda af nyheter å den kungliga sångscenen. Den förstnämda operan är nu redan åter nedlagd, men reprisen af detta Bellinis melodiösa och dramatiskt fängslande verk var dock i flera afseenden ganska intressant. Fru Östberg firade i titelpartiet en verklig triumf och gaf ett lysande prof på sin eminenta förmåga som koloratursångerska. Fröken Labia, som fått sig Adalgisas ganska fordrande sångparti anförtrodt, föreföll ingalunda besvärad af att hafva försatts i den för denna sångerska, efter hvad man skulle tycka, något prekära situationen att behöfva sjunga koloraturduetter med fru Östberg. Publiken var som vanligt synnerligen välvillig och applåderade lifligt, så att fröken Labia ur denna synpunkt hade allt skäl att vara nöjd. För öfrigt torde det relativa medgifvandet böra göras, att den unga italienskan sällan lyckats så väl å vår seen, som i Adalgisas roll. Herr Söderman var förträfflig som öfversteprästen Orovist, hr Bratborst mindre lycklig såsom Pollion.

Mascagnis opera Vännen Fritz mottogs vid premieren med jubel och har sedermera hållit sig ganska bra uppe, om ock dess framgång, frånsedt premieren, knappast kan göra skäl för annan benämning än en succés d'es-time. Saknande nödig lifaktighet och rörlighet i det dramatiska underlaget och till stor del i följd häraf lidande en ganska påtaglig brist på inspiration i den musikaliska behandlingen af ämnet, och specielt på den rikedom af vackra, lättfattliga och friska melodier, som gjort Cavalleria rusticanas storartade framgång, äger Vännen Fritz endast få förutsättningar att kunna intressera mer än vid ett första eller andra åhörande. Det utförande, operan fick, var, om ock ej det bästa, dock på de flesta händer synnerligen förtjänstfullt. Herr Ödmann har så småningom sjungit sig in i titelrollen och utför den numera på ett synnerligen tillfredsställande sätt. Su-zels roll har varit anförtrodd dels åt fröken Holmstrand, dels åt fröken Frödin; den senare, som till följd af den förras indisposi-

tion, på kort tid inöfvade partiet, återgaf detsamma på ett sätt, som tillvann henne såväl publikens som kritikens enstämmiga erkännande. Fru Lindens zigenarpojke var en prestation af högt konstnärligt värde, något som, ehuru ej i lika hög grad, kan sägas äfven om herr Södermans återgifvande af rabbinens roll.

I Figaros bröllop hade herr Lejdström öfvertagit grefve Almavivas parti, medan rollbesättningen i öfrigt ej; erbjöd något nytt. Herr Lejdström äger tvifvelsutan åtskilliga betingelser för att blifva en duktig operasångare, och de fördelaktiga omdömen, hvarmed han i anledning af sina föregående mindre betydande roller hugnats, jäfvades visst icke af det sätt, hvarpå hans Almaviva framställdes, om ock såväl spel som sång helt naturligt röjde en ej obetydlig omogenhet. — De nya och dyrbara dekorationerna till andra och tredje akten väckte ett visst uppseende, ej minst bland dem, som ej äro okunnige om operans långt ifrån goda ekonomiska ställning, och som därjämte hafva klart för sig, att Figaros bröllop väl mindre än de flesta andra operor kräfva någon lysande utstyrsel för att ändock göra sig till fullo gällande. — Fru Gulbransons gästspel å vår sångscen har, då detta skrifves, helt nyligen tagit sin början. Så i vokalt som dramatiskt hänseende är den värderade konstnärinnans Elisabeth en prestation af högt värde. Den mäktiga rösten med sin varma timbre, det musikaliskt känsliga och tekniskt fulländade föredraget och det konstnärligt behärskade men samtidigt genom sin innerlighet gripande spelet — allt samverkade till ett resultat, som väl i denna roll knappast torde hafva å vår seen uppnåtts af någon före fru Gulbranson.

Konserter.

En hel rad af sådana har man att anteckna från den gångna månaden. Jag anmärker i främsta rummet Andreas Hallens musikaliska soaré å Vetenskapsakademiens hörsal, därvid man fick tillfälle att göra bekantskap med en hel samling af denna begåfvade kompositörs produkter inom olika musikbrancher. Vidare tredje kammarmusiksoarén, därvid Sten-