Ord och Bild: 1895

greelyexpeditionen vid kap sabine.

4I5

norr, öfver vatten, isar och land; ja till och med hafvets och luftens strömmar sökas som bundsförvandter i den väldiga kampen. När denna stormkolonn en gång gjort sitt värf och vändt åter, då skola förvisso nya stycken vara utrifna ur den slöja som ännu för oss betäcker jordens drag; och kartograferna kunna rita »den

hvita fläckens» utkanter fulla med nya land och vatten. Men det är icke att vänta, att detta skall få ske utan nya tillskott till den fond af lidande, hvarmed mänskligheten betalar tillfredsställelsen af sitt outsläckliga begär och sitt gudomliga behof att veta.

pen blinde spelman Vanderlin.

Den blinde spelman Vanderlin med fiolen i bygderna vankar; och kommer han i stugan in, då blir där ljust i själ och sinn' och lif i trötta tankar.

Och stryker han till med stråken en dans och fiolen mot bröstet klämmer, då kommer i blickarna glittrande glans, och vild blir tanke, och yr blir sans — ty Vanderlins fiol, den stämmer!

Och för han sakta stråken sin med fiolen under hakan, då kommer rodnad i fagert skinn, då blicka ögon i ögon in, och lång blir midsommarsvakan . . .

Den blinde spelman Vanderlin han vandrar i bygden vida; han spelar sol i hjärtan in — dock ser han aldrig vägen sin, den han trampar sent och tida.

Han spelar färg i sinnen grå och ljus i mörka tankar; — dock ser han aldrig himmel blå, ej sol och skog, ej blommande strå, där han i mörkret vankar.

Han känner ej, känner ej drömmars speglad i ögon unga, ej löjenas lek öfver mökind röd, ej barm, som böljar i lycka spröd -hur månde de drömmarna sjunga?

Men smeker han gamla fiolen lätt i enslig kvällningstimma — då ljusnar dunklet, tungt och tätt, då skymtar han öfver fjärran slätt af midsommarsolen en strimma . ..

Kart Erik Forsslund.