Ord och Bild: 1895

Svolvær.

Om en, som är död.

Af Andrea Butenschön.

Med 2 bilder.

å vägen upp till Tromsö den i8:de juli stannade båten i Svolvær en timma; den gled in i glänsande solskensväder. Jag hade ett ärende i land och ropade an en »flötmand». Denne omtalade, att det i dag varit begrafning på holmen därborta; Gunnar Berg hade invigt det åt honom uppförda grafkapellet. Hans lik hade förts från Berlin, där han dog sistlidne »lille Juleaften». Alla voro så »glada i honom», berättade roddkarlen

y>Af lifvets morgondrömmar han byggde en vimplad slup att segla i glittcrströmmar hän öfver de vida djup*.

Viktor Rydberg.

på sin fulltoninga nordländska, han var så »overhændig», han var så god, och en så käck och vacker karl. Tio kistor hade kommit fulla med kransar. Tvä eller tre präster hade förrättat jordfästningen. Och så var det ju det, att han var så makalöst snäll mot den fattige! Handen hade aldrig långt till fickan, och pungen var aldrig tom för den, som behöfde något. Och så skulle han dö — bara 30 år gammal!