Ord och Bild: 1895

dagisoken.

6l

namn som Frans Hedberg, Claes Lundin, Gustaf af Geijerstam, Anna Wahlenberg, Ernst Lundqvist och Hugo Samzelius.

Bland de lyriska dikterna står Verner von Heidenstams »Fången» på en alldeles särskild plats. Egendomligt är att se, huru denna rikt begåfvade skald, som började med att blända och förvåna med sagolika färgeffekter, med bilder och liknelser, hvilkas fyndighet och poetiska kraft kom i jämnhöjd med deras förflugna dristighet, nu målar eller rättare skulpterar i en knapp, stolt, formsträng stil, där de få men mäktiga detaljerna på det nogaste sluta sig till ett helstöpt innehåll, framburet i verser af stålfjädrad kraft, och huru han på samma gång vänder sig bort från lifvets mångröstade sorl för att betrakta de stämningar som gripa människorna framför Hades' portar. 1 »Fången» ger han ett

mänskligt uttryck åt den heroism, som glad låter lifvets gåfva fara, obesegrad i det sista, hällre än att köpa den på en annans bekostnad till sin egen ros och vinning. Pyrron går sorglös i grafven, ehuru hans folk är öfvervunnet, ty han känner ingen längtan efter framgångens storhet, som krymper människorna, och han prisar sin lyckliga stjärna för att han ej fallit offer för denna.

Lyriska bidrag äro dessutom lämnade af A. U. Bååth, G. Fröding, O. Levertin, Karl A. Tavaststjerna, Axel Lundegård, Tor Hedberg och Hugo Tigerschiöld.

Ett ändamålsenligt tillägg är förteckningen öfver skrifter utgifna af föreningens ledamöter under tiden den i oktober 1894 till den 2 5 oktober 1895 (så väl originalarbeten som öfversättningar).

K. W—n.

TEATER.

K. Dramatiska teatern.

Nov. 7. Romantik. Komedi på vers i ; akter af Edmond Rostand. Öfvers, af Ernst Lundqvist.

Garnisonslif. Lustspel i 1 akt af G. von Moser och T. von Trotha.

Södra teatern.

Okt. 29. Stora Mogol. Operabuffa i 3 akter. Musiken af Edmond Audran. Nov. 11. Lustresan. Lustspel i 4 akter af Adolf Stolze.

22. Två vapen. Lustspel i 4 akter af Oscar Blumenthal och Gust. Kadelburg.

Vasateatern.

Nov. 14. Söndagsbarnet.

»Sascha»-turnén. »Dagbokens» teater-afdelning har hittills ägnat sina kritiska notiser uteslutande åt hufvudstadens teaternyheter. Den uppmärksamhet, som det konstnärliga intresset på goda grunder bör' ägna jämväl åt landsortens scener, har hittills gjort sig gällande, endast när dessa för någon tid förlagts till en hufvudstadsteater, och på sådant sätt hafva några af landsortens intressantare teaterföreteelser kommit till omnämnande. Men mången gång inträffa evenement i landsorten, hvilka icke blifva synliga på hufvudstadens horisont; det har särskildt under senare år

gång efter annan händt, att medlemmar af hufvudstadens förnämsta seen vid gästspel och turnéer i landsorten sökt ersättning för det arbete å lösningen af goda och tacksamma uppgifter, som »de lokala förhållandena» nekade dem här hemma. Bland Stockholms teatervänner hafva många under öfver ett års tid saknat att få se fru Fahlman i någon stor och dominerande uppgift, som lämpade sig för hennes på samma gång rika och begränsade konstnärsnaturel. En sådan roll var icke Regina von Emmeritz, som togs upp vid Gustaf-Adolfs-jubileet i fjor. Lona Hessel var det, men »Samhällets pelare» upplefde vid sin senaste repris summa två representationer och för öfrigt har fru Fahlmans sceniska verksamhet snart sagdt inskränkt sig till prinsessan Elises italienska repliker i syskongrälet . i »M:me Sans-Géne». Hvad under då, om stugan blef trång för en lifskraftig konstnärshåg och dagen lång vid att bara se de andra spela, så att hon begärligt grep första tillfälle till det, som för en konstnär är lika viktigt som den luft vi andas: verksamhet, tillfälle att göra sig gällande. När så ett nytt svenskt originalskådespel af djupt allvarlig art, hvilket (anledningen är ej känd) ej skulle gifvas å k. Dramatiska teatern, skulle framföras på en blixtturné i landsorten, begaf det sig, att samma teaters enda tragedienne stod så utom reper-