Sida 659
dagisoken.
MUSIK.
Operan.
DAndrade-förestÀllningarna Àro lÀnge sedan slut, och de musikaliska högtidsstunder, som den portugisiske sÄngarens gÀstspel beredde Stockholmspubliken redan ett minne blott. Operans verksamhet har Äter glidit in pÄ de gamla kÀnda spÄren, som med orubblig konsekvens slingra sin vÀg fram genom de sidlÀndta markerna inom konstens vidtomfattande territorium, liksom instinktivt hÄllande sig fjÀrran frÄn höglandsterrÀngen och undvikande hvarje bergshöjd, hvarje sluttning, hvars bestigande kunde vara förenadt med besvÀr eller fara. Med det material, hvaraf det stora operamaskineriet för nÀrvarande Àr hopfogadt, torde det för öfrigt vara sÄ godt som nödvÀndigt och i alla hÀndelser rÄdligt att hÄlla sig pÄ jÀmna marken, Àfven om man hÀrigenom tvingas att vandra genom nejder, dÀr utsikten ej Àr fri och luften icke frisk. De naivt halstarriga försök, som gjorts att storma det himmelshöga berg, frÄn hvars topp Valkyrian med ett ironiskt löje Äsett de fÄfÀnga anstrÀngningarnas kamp, har för kort tid sedan definitivt uppgifvits, och det sÀgs, att under den brÄdstörtade fÀrden utför Ätskilliga viktiga delar af maskineriet lidit skada och ansetts böra borttagas. För öfrigt: en förening emellan vÄr opera och Wagners stolta Valkyria skulle, Àfven om man arbetat Àn sÄ mycket dÀrpÄ, nÀppeligen kunnat Ästadkommas annorlunda Àn genom ömsesidigt tillmötesgÄende, d. v. 's. den del af vÀgen, som ena parten ej mÀktat gÄ uppför, hade andra parten mÄst bekvÀma sig att stiga ned. Och som denna del antagligen blifvit ganska lÄng, Àr det nog möjligt, att Valkyrian till slut presenterats i sÄ förÀndrad gestalt, att man litet hvar önskat henne tillbaka dit igen, hvarifrÄn hon kommit. I alla fall har nu försöket för denna gÄng misslyckats pÄ ett sÄ eklatant sÀtt som möjligt; och sensmoralen för operan blifver vÀl nÄgot liknande den, som plÀgar sÀttas under historien om en annan beskedlig yrkesidkare, som för sina tillfÀlliga storhetsidéer glömde, att han hade en lÀst att blifva vid och sköta.
Men om ocksÄ försöket med det wagner-ska musikdramat ej utföll efter önskan, sÄ har
man i stÀllet tagit skadan igen pÄ annat hÄll. SÄ hafva ej mindre Än tvenne olika repriser gifvits pÄ kortare tid Àn en vecka.
Beskaffenheten af dessa repriser inses lÀttast, dÄ man fÄr veta, att hvardera af de Äterupptagna pjeserna gifvits summa summarum en gÄng.
Det skall erfordras en sÄ solid ekonomisk ⹠grundval, som den, hvarpÄ vÄr opera Àr byggd, och en sÄ lysande affÀrsstÀllning som den nÀrvarande, för att man skall kunna förklara ett sÄdant misshushÄllande med arbete, pengar och tid som det, hvarpÄ det förut sagda tyder. Ett trettiotal repetitioner Ä Valkyrian totalt bortkastade, arbete och inöfning nedlagda pÄ Fryne och Sylvia för ett resultat af in alles tvÄ representationer!
Saint-Saëns Fryne uppfördes den 21 mars med fröken Holmstrand i titelpartiet. SÄngerskan syntes hafva nedlagt Ätskilligt arbete pÄ sÄvÀl den vokala som den dramatiska delen af rollen, men denna passade ej för henne, hvadan framstÀllningen i sin helhet blef trÄkig och fÀrglös. Operans rollbesÀttning var i öfrigt densamma som vid styckets första uppförande Ä vÄr seen. Bifallet vid representationen var ganska lifligt, men kritiken synnerligen skarp; och dÄ detta skrifves har operan sedan dess ej vidare förekommit pÄ repertoaren.
Det andra försöket att draga folk till operan gjordes genom repris af Sylvia, ett obetydligt och trĂ„kigt ungdomsarbete af Gounod. Salongen var den 2 5 mars, dĂ„ stycket för första och enda gĂ„ngen gafs, knappast till hĂ€lften fylld. Utförandet var ganska tarfligt. Af de upptrĂ€dande sujetterna var fröken Karlsohn sĂ„som Mazetto den enda, som var vĂ€rd att höra. Fröken Sparrman sjöng titelpartiet korrekt, men kunde icke göra nĂ„got i ena eller andra afseendet intressant utaf detsamma. Ăfriga roller innehades af herrar Lundmark och Hansen.
I Bizets Carmen har man fÄtt Äterse fru Linden i titelpartiet. Hennes framstÀllning dÀraf tillhör som bekant den framstÄende konstnÀrinnans bÀsta uppgifter och stÄr vida öfver hvad man under senare tiden bjudits att fÄ se och höra i den rollen. Publiken har ocksÄ genom sin talrikhet och sitt lifliga
