Ord och Bild: 1895

Från Brügge. Akvarell af Aron Johansson.

Brügge.

Af Oscar Levertin.

Med 5 bilder.

~f\är jag drömmer om Brügge, ser jag för mig en sällsam sagostad, öfvervuxen af vissen mossa, med gaflar, ringmurar och tinnar försvinnande i grönt töcken. Därinne rör sig längs smala svalar och trånga gator en befolkning af skuggor, ljudlöst och långsamt. Det är högväxta män i burgundiska dräkter, men när de gä, hvarken klirra klingorna i hän-gena eller vaja fjädrarne mot baretterna, och som burna af en vind, som icke fläktar, glida kvinnorna med de hvita huf-vudkläds-dukarne orörliga kring half-sj unkna ögonlock mot torgets ärenden och stadsskogens möten. Och dessa män och kvinnor tala som stumma med spör-

jande blickar och slutna läppar, och utan klang eller tyngd blir allt, som deras blodlösa fingrar vidröra, guldet i börsen, kryddpåsens silfverknäppe, nipperna på guldsmedens disk och tennstopen på krogens hyllor. Deras verktyg och redskap sorla icke, de spela på domnade instrument, och vid afsked lägga de hand i hand som grafkransbinderskor lilja mot lilja. Men öfver skugglifvet i det gröna töcknet ljuder entonig klockklang, klar men aflägsen, lik den föräldrar höra i skymningen, när de minnas ett dödt barns glasharmonika.

Helt annorlunda förefaller det verkliga Brügge vid det första ögonkastet, då