Sida 231

Japan om vÄren.

Af Astrid NĂŠss.

ÖfversĂ€ttning för »Ord och bild» frĂ„n förf:s manuskript. Med 10 bilder.

'i lĂ€mnade Honkong med dess mĂ„le-leriska ögrupper och bergstopparne i bakgrunden — allt tittande fram genom en vĂ„t, blĂ„aktig vĂ„rdimma, en fuktig, förtĂ€tad atmosfer, som alltid ligger tung öfver staden pĂ„ denna Ă„rstid och gör orten sĂ„ ohĂ€lsosam för europĂ©er. Allt efter som vi aflĂ€gsnade oss frĂ„n Kinas kuster, mĂ€rktes en betydlig förĂ€ndring i temperaturen, och efter Hongkongs nĂ€stan tropiska klimat tycktes oss kölden och den bitande östanvinden dubbelt obehagliga.

Fem lĂ„nga dygn i regn och sjögĂ„ng ‱— allt grĂ„tt i grĂ„tt — behöfde vi för att passera kinesiska sjön, som tycktes mig fullt ut lika stormig som vĂ„r beryktade Nordsjö — och sĂ„ upptĂ€ckte vi slutligen de yttersta öarna i Japans berömda skĂ€rgĂ„rd; de tre tusen branta klippor och smĂ„ bergfyllda landtungor, som vakta ingĂ„ngen till mikadons rike. — Otaliga smĂ„ fartyg med fyrkantiga segel — de kallas junker — voro ute pĂ„ fiske mel lan skĂ€ren — och fjorden, som smög

sig mellan trĂ„nga grönklĂ€dda kuster — de höga fjĂ€llen i bakgrunden — allt pĂ„minde ovillkorligen om vĂ„r egen norska natur. Nagasaki ligger lĂ€ngst inne i fjorden, omgifvet af en krans fjĂ€lltoppar, hela belĂ€genheten ger landskapet en amfitea-tralisk karakter, dĂ€r staden ligger utbredd pĂ„ sluttningarna.

Knappast hade vi ankrat, förr Ă€n ett hvimmel af »sampas», — smĂ„ japanska bĂ„tar — samlade sig kring fartyget. Det var de mest besynnerliga smĂ„ brokiga bĂ„tar med en svĂ€rm af bruna smĂ„ mĂ€nniskor, kvicka i rörelserna och snedögda som alla örikets innebyggare. Nagasaki pĂ„ en sĂ„ mörk och regnig dag, med alla de smĂ„ pappershusen liksom drypande genomvĂ„ta, med den vajande bambus hĂ€ngande slaskig och bedröflig att Ă„se utmed bergskanterna och med de tunga hotfulla skyarna, som lĂ„go som ett tyngande tak öfver staden — allt detta var sĂ„ mörkt och bedröfligt, sĂ„ olikt det glada solljusa Japan, vi vĂ€ntade oss.

Skannad sida 231