Ord och Bild: 1895

476

anatole france.

Konsten har ej sanningen till sitt mål. Sanningen få vi söka hos vetenskapen, emedan hon är dess uppgift, men vi böra ej söka henne i litteraturen, som hvarken har eller kan ha något annat mål än det sköna.

Det grekiska romanens Kloë var aldrig en verklig herdinna och dess Dafnis aldrig en verklig herde — och likväl behaga de oss ännu i dag. Den känslige grek, som berättade för oss deras historia, bekymrade sig hvarken om stall eller bockar. Han tänkte endast på poesi och kärlek. Och då han ville till stadsbornas nöje framställa en varm och behagfull kärlek, så förlade han denna kärlek till landet, dit hans läsare aldrig kommo, ty de voro gamla by-zantinare, som grånat inne i sina palats

midt ibland brutala mosaiker eller bakom disken, på hvilken de hopat rikedomar. För att lifva upp dessa torra gubbar visade berättaren dem två vackra barn. Och för att man ej skulle förblanda hans Dafnis och hans Kloë med de små tjuf-pojkar och de lastbara flickor, som ströko omkring på gatorna i de stora städerna, sade han: »Dessa som jag talar om, lefde förr i världen på Lesbos, och deras historia är afbildad i en skog, helgad åt nymferna.» Han gjorde samma inledning som kvinnorna ej försumma, när de skola berätta en saga, då de säga: »Det var på den tiden när Berta spann» eller »när djuren talade».

Le jardin d' Epicure, s. 41.

LITTERATUR.

En dansk bok om svensk litteratur.

Valdemar Vedel : Svensk romantik. En udsigt over Udviklingen fra den gustavianske Rococo til den borgerlige Realisme. — Kbhvn P. G. Philipsens forlag 1894.

Den danske forskare och skriftställare, som i slutet af förra året utgaf detta arbete, hör till de allra bästa krafter, som under senaste årtiondet framträdt i dansk litteratur, och är väl den främste i den krets, som räknar sig såsom lärjungar af Harald Höffding, Georg Brandes och Julius Lange. Litterärt påbrå har d:r V. både från dansk och svensk sida. Hans fader, en af Danmarks främste ämbetsmän, af samma släkt som den berömde historikern och folkvisesamlaren Anders Sörensen Vedel, är själf en känd historieforskare; på mödernet stammar d:r V. från den Hebbe-Åstrandska släkten, och därifrån har han ock ärft de rika sympatier för vårt land och folk och den kännedom om dem, som lysa fram mellan snart sagdt hvarje rad i hans arbete.

Förut har han med originel uppfattning skildrat »Guldalderen i dansk litteraturs — alltså det tidehvarf, som närmast motsvarar den svenska period han nu tecknat; i en studie öfver Dante har han, enligt kompetenta domares vittnesbörd, visat sig väl förtrogen med den vidlyftiga Dante-forskningen och behandlat ämnet med själf-

ständig uppfattning, särskildt fint analyserat konsten i hans stora »Comedia»; ytterligare har han utgifvit en serie reseskisser från Italien och gjort sig ett namn som kunskapsrik kritiker af den psykologiska skolan. Hans nu utgifna bok påkallar särskild uppmärksamhet på denna sidan Sundet. Själf yttrar förfin, att om han än hufvudsakligen vänder sig till en dansk publik, så sneglar hans arbete dock både mot norr och öster och vill gärna ha några svenska läsare; han hoppas, att de kunna hafva lust att för en gångs skull se »egna fönster» från grannens stuga.

Vi sentera detta till fullo. Vi tro t. o. m. att hans bok skall finna tacksammare läsare här än i hans hemland, ty om vi än skulle önska mer än vi våga hoppas, att det måtte lyckas förfin intressera sina egna landsmän för vår äldre litteratur — i det afseendet äro nämligen våra älskvärda grannar i sydväst märkligt motstridiga, så snart det icke gäller Bellman -— så äro vi åter vissa på att hvarje litterärt intresserad svensk skall läsa hans bok både med stort nöje och med verkligt betydande behållning.

Det har ju alltid sin egendomliga »charme» att iakttaga en utländings uppfattning af ens egna förhållanden, men det kan bli till någon nytta endast när denne främling äger kännedom om dem och icke blott återger hvad han uppsnappat af svenska um-