Ord och Bild: 1895

dagisoken.

6l

från svenska statens samlingar i Nationalmuseum, å k. Slottet, Gripsholm, Ulriksdal o. s. v. samt ur flera enskilda samlingar, af hvilka den Banérska å Sjöö lämnat den ansenligaste kontingenten. Största intresset äga naturligtvis porträtten af konungen själf. Bland dessa är Augsburg-konstnären Georg Petels byst, för hvilken konungen, enligt hvad inskriften gifver vid handen, själf suttit modell 1632, utan tvifvel det, som bäst visar oss, huru Gustaf Adolf verkligen sett ut. Bysten finnes i två i det närmaste likadana exemplar, af hvilka det ena tillhör Nationalmuseum, det andra k. Husgerådskammaren (se O. o. b. III, sid. 5 56). Den kraftiga personligheten, som så ståtligt uppbar sin kungliga värdighet och som var så genomträngd af nit för sin stora uppgift, är på ett så lefvande sätt framställd i detta märkliga konstverk, att det helt visst förtjänar hedersplatsen bland alla Gustaf Adolfs porträtt. Intressanta äro äfven helfigursporträtten i kroppsstorlek från Melville House i Skottland och från Kungsholms kyrka samt det, som tillhör riksmarskalken frih. von Essen, i synnerhet det förstnämda, som enligt inskrift var en gåfva af konungen till generalen Alexander Leslie (O. o. b. III, bilaga till i2:eh.). Det vackra porträttet i helfigur å Upsala rådhus (O. o. b. III, sid 545) är ej utställdt, men däremot en med detta nära öfverensstämmande bröstbild, som tillhör Upsala universitet. Skoklostersporträttet med den röda polska dräkten och den släpiga, något trötta, kallt förnäma blicken under de halfsänkta ögonlocken afviker rätt mycket från de öfriga men ger ett så lifligt intryck af individualisering, att det förtjänar att noga betraktas, ej blott

som ett konstverk af rang utan äfven som en af de innehållsrikaste källorna till vår kännedom om konungens utseende. Apoteosen (af Ehrenstrahls skola) liksom Sergels byst, kring hvilken en naken gosse — Gustaf IV Adolf som barn — lindar en blomstergirland, äro blott och bart traditionella framställningar, i hvilka konungens drag underkastats en mycket fri behandling. För en liten akvarell, enligt en vers å frånsidan målad af drottning Kristina som barn, har porträttet å Melville House eller ett liknande legat till grund. De båda mest kända samtida porträtten af Gustaf Adolf, holländaren Mierevelts och flamländaren van Dycks, äro, som bekant, alls icke trovärdiga, enär ingen af dessa konstnärer sett konungen. Någon kopia efter dem finnes ej bland oljemålningarne men väl i den särskildt anordnade gravyrutställningen.

Gustaf Adolf omgifves å utställningen af sina närmaste: morfadern, föräldrarne, gemålen samt dottern Kristina och sonen Gustaf Gustafsson. De båda sistnämndas porträtt, målade af Sebastien Bourdon, samt det utmärkta nederländska porträttet af Jakob De la Gardie höra till utställningens prydnader, liksom äfven de fem ståtliga Banér-porträtten från Sjöö. Hvad Axel Oxenstierna beträffar, torde man göra rättast i att lita mera på likheten af porträttet i bröstbild, som gissningsvis tillskrifvas D. Beck, än på det yngre och elegantare porträttet af Mierevelts typ.

En katalog är utgifven öfver denna utställning, som tillvunnit sig stor och välförtjänt uppmärksamhet från allmänhetens sida.

K. W—n.

TEATER.

Gustaf Adolfs-jubileet

gaf samtliga Stockholmsteatrar tillfälle att gifva galaspektakel, hvilka åtminstone på Operan och Dram. teatern gjorde en lycka, som föranledde en hel rad föreställningar med samma program.

Operans festprogram upptog, utom diverse musiknummer, en serie tablåer med text af hr Daniel Fallström. Tablåerna, som framställde viktiga moment i hjältekonungens lefnadssaga, voro rätt lyckligt arrangerade af

hr Victor Andrén och operans regissör hr Rundberg, och hr Fallströms dikter, som af-sågo att förklara tablåernas bilder, utmärkte sig för populärt innehåll och lyriskt välljud.

Dram. teatern upptog Topelius' historiska folkskådespel »Regina v. Emmeritz», som, i sin äldsta form med Aug. Södermans anslående musik, mycket syntes behaga Stockholmspubliken, åtminstone den yngre och den mindre kritiska. Man skulle dock ha önskat en lyckligare rolldistribution och ett omsorgsfullare utförande i allmänhet, än stycket i