Ord och Bild: 1895

i Årg-, 1895.

Bilaga till ORD OCH BILD.

LITTERATUR.

Svenska statens samling af väfda tapeter har sedan ett och ett halft århundrade tillbaka befunnit sig i ett ytterst vanvårdadt tillstånd, till dess intendenten för konungens konstsamlingar d:r J. Böttiger grep sig an med det omfattande varfvet att ordna och beskrifva densamma. Frukterna af detta arbete, som sysselsatt honom under loppet af flere år, framträda nu, till en början i en första volym, som skildrar tapetsamlingarna och tapetväfveriet under femtonhundratalet.

Detta arbete, tillegnadt konungen, hvilkens frikostighet underlättat dess utgifvande, är ur tlera synpunkter förtjänt af att uppmärksammas. Till en början frapperas man af den ytterst präktiga utstyrseln. Boken är i folioformat, tryckt hos Iduns tryckeriaktiebolag å det yppersta handgjorda papper af blåaktig ton, tillverkadt å Tumba pappersbruk; den är illustrerad med i i ljustrycksplanscher från W. Silfversparres nya grafiska bolag samt med en mängd i texten intryckta autotypier. Hela upplagan utgör 200 numrerade exemplar. Att den ståtliga volymens innehåll är resultatet af mycken forskningsmöda lär ej kunna undgå ens den, som blott flyktigt genomögnar densamma. Om något återstår att önska, vore det väl snarast att denna gedigenhet hade varit mindre påfallande, så att arbetet, utan att förlora något ur forskningsintressets synpunkt, dock, om möjligt, mera än som skett dominerats af allmännare synpunkter. Men huru ofta uppfylla väl vetenskapliga arbeten en sådan fordran från dem, som utan att fördjupa sig i undersökningarnas möda vilja vinna del af deras resultat? Det föreliggande arbetet är gjordt till forskningens fromma, med fullständighet

mera än lättlästhet till ögonmärke, och det blir en sekundär uppgift att draga den kulturhistoriska musten ur dess rikedom på nya upplysningar.

Författaren säger sig ej hafva alsett att gifva en fullständig skildring af det svenska tapetväfveriets historia. Dock torde en beskrifning af de arbeten, som utförts för våra konungahus, icke blott angifva hela den typiska gången af denna dyrbara industris utveckling i vårt land utan äfven innefatta alla dess viktigaste enskildheter, hvadan detta arbete, när det föreligger färdigt, torde kunna sägas utgöra en nära nog uttömmande monografi, till hvilken vi icke hafva någon motsvarighet för någon annan del af vår konstindustri.

Den textila konstens alster intogo under 1500-talet en betydande plats bland tidens sparsamt förekommande bohag. Vid sidan af den husslöjd, som sedan urminnes tider fortgått, uppstodo vid denna tid en mängd ryktbara konstväfnadsanstalter. Smaken för flamsk-väfnader spred sig hastigt och infördes i Sverige genom tapetväfvare eller »guldväfvare», inkallade af Gustaf I. Den förste af dessa, hvilkens namn är oss bekant, är Johan tar-penzier, som omkring 1 540 befann sig på Gripsholm. Han försvann snart, och hans efterträdare blef Daniel van Santhro, möjligen hit-sänd genom försorg af den nederländske målaren Jan van Schorel, som stod i förbindelse med konung Gustaf. En till biträde hos honom anställd svensk, Nils Eskilsson, blef förmodligen af konungen sänd till Antwerpen för att förkofra sig i väfvareyrket; i så fall återkom han senast 1 5 5 1. Han och den 1552 anlände

N:r 5. Maj.