Sida 335
Dionysos. Af Hans Vik. Vignetterna af Arthur Sjögren
få höjdernas vågiga kammar en rodnad sig tände, men än mellan lundernas slammar i dunkel sig spände de frostiga dimmornas nät. pär oppe i ljusaste glansen flög morgonens du/va, och 2eus satt och virade kransen a/ murgrön och drufva åt lockiga pilten på knät.
»Jag sänder dig, älsklige gosse, till folken i dalen, från sinnenas skuldror du losse bekymren och kvalen; vänd blicken mol himmel och dag! 6å ut att förädla, betvinga den syndiga jorden; låt frygiska flöjterna klinga till rytmiska orden, lof sjungande lifvets behag!»
pen unge från faderligt sköte, från höjdernas ljusning steg neder till dimmornas möte. jMed bäfvan och tjusning naturen den kommande såg, 3 skogarna gyllene strålar kring stammarna flöto, satyrer och lekande fålar ur gömslena bröto, • månaderna följde hans tåg.
€j hindrad af mur eller skranka
han drog genom världen
och skänkte ur kransen en ranka
åt alla på färden.
pe sågo hans unga gestalt,
dess skönhet, den spänstiga styrkan
i lemmarnas daning,
och höjda till renare dyrkan
i känsla och aning
de sökte det ädla i allt.
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·



































































































































































































