Sida 649
dagisoken.
TEATER.
Stockholms teatrar.
K. operan.
Mars 6. Don Juan. Opera i 4 akter af Mozart (repris).
j 8. Vilhelm Tell. Opera i 4 akter af Rossini.
» ii. Hamlet. Sorgespel i 5 akter af W. Shakespeare. (Uppförd af herr W. Engelbrecht och sÀllskap.)
Södra teatern.
Febr. 19. GrĂ€shoppan. Fars i 1 akt af Gustave Schepanek. Ăfvers, af Frans Hedberg.
Neckens dotter. Fars i 4 akter af Joseph Dasch.
Vasateatern.
Mars 5. Vasariddare. VÄdevill i 3 akter af Harald Molander. (Handlingen fritt efter >Décoré» af Meilhac.) Musiken arrangerad af B. Halidén.
> 14. Lille Eyolf. SkĂ„despel i 3 akter af Henrik Ibsen. Ăfvers, af G. af Geijerstam. (Uppförd af herr A. Ranft och sĂ€llskap.)
Den s. k. De oberoendes anonyma utstÀllning, som nyligen pÄgÄtt i Konstföreningens f. d. lokal som appendix till den anonyma utstÀllningen, har frÄn kritiks och allmÀnhets sida mötts af en enhÀllig förkastelsedom, och alla hafva enats om, att dess största vÀrde Àr ramarnes hoprÀknade realisationspris. Vi hafva nyligen i Stockholm bevittnat en teaterförestÀllning Ä k. operan, hvarvid denna utstÀllningsidé upptagits; konstverket hade visserligen ej passerat nÄgon jury, men bar dock det rÀttvist refuserades hela prÀgel, en stor del af de exponerande artisterna visade sig i sanning »oberoende», och ramens, d. v. s. sjÀlfva styckets oförvanskliga renÀssanssniderier och Àkta förgyllning skriade en högljudd protest i konstens, smakens och traditionens namn mot det sÀtt, hvarpÄ William Engelbrecht uppförde William Shakespeares Hamlet den 1 1 Mars 1895. Fru Anna Lisa Hwasser-Engel-brecht Àr en intelligent skÄdespelerska och har af de betingelser för scenisk konst, som naturen förlÀnat henne, Ànnu kvar sitt vackra organ och sin förtrÀffliga diktion, men för resten hyste denna »utstÀllning» endast en liten genretafla, som ej saknade sin förtjÀnst: herr Borgströms dödgrÀfvare, som var ganska saftigt gjord i riktig stil och ton. Dessa bÀgge prestationer kunde man tÀnka sig Àfven
pĂ„ en annan, jag höll pĂ„ att sĂ€ga allvarligt menad Hamlet-representation, nĂ„got som icke alltid var sĂ„ lĂ€tt med de andra. Herr Engelbrecht gaf den dramatiska litteraturens kanske rikaste och djupaste roll flackt och ytligt, med precis samma förtjĂ€nster och fel, som Ă„terfinnas i alla hans roller, och för hvilka det Ă€r banalt att upprepa beröm och klander: ett vackert organ och ett prydligt yttre, men för mycket klingande malm och ljudande bjĂ€llra, för mycket rusning o. s. v. Herr Borgström hade som Polonius en högeligen olĂ€mplig mask, men rĂ€ddades för resten af sin totala brist pĂ„ kunskap om rollens yttre form frĂ„n att förstöra nĂ„got af dess innehĂ„ll; herr Borgström stod blott pĂ„ scenen och tog sig i höjden af konfusion om hufvudet med bĂ€gge hĂ€nderna, under det 3 Ă„ 4 sufflörer i luckan, i kulisserna och pĂ„ scenen hviskade, hvĂ€ste, skreko hans repliker, och publiken skrattade och â applĂ„derade. Det Ă€r de Ă€lskvĂ€rda stockholmarnes sĂ€tt att hĂ€lsa en teaterskandal, ett fiasko! Fröken Pettersson saknar flere af de viktigaste betingelserna för Ofelias roll, och öfriga rollinnehafvare torde man göra den bĂ€sta tjĂ€nsten med att förbigĂ„ med tystnad, resultatet af deras strĂ€fvan var sĂ„ absolut hopplöst, att det mĂ„ vara glömdt och förlĂ„tet, att de inlĂ„tit sig pĂ„ att spela Hamlet â om de bara ville lofva att aldrig göra sĂ„ mera!
Spellistan Ä hufvudstadens fasta dramatiska scener har nu under en mÄnads tid ej erbjudit egentlig omvÀxling. K. dramatiska teatern spelar i dessa dagar den 4o:de af de 50 förutsagda förestÀllningarna för utsÄlda hus af M:me Sans-Gëne. Publikens belÄtenhet har varit konstant, teaterdirektionens mÄste gÄ i stigande med behÄllningen. LÄt oss af fullaste hjÀrta unna associationen denna, nÀr den vinnes pÄ ett sÄ pass vÀlförtjÀnt sÀtt som nu, mÄ blott associationen ej taga illa upp, om en och annan röst bland publiken pÄminner om den gamla satsen »richesse oblige». Den pÄminnelsen Àr nÀstan berÀttigad nu i mars mÄnad, i de vÄrliga förhoppningarnas och teaterengagemangens mÄnad. Man och man emellan talas om vÀlbetÀnkta steg i det allmÀnna anseendets intresse. Detta glÀder mÄnga men vÀntar sin officiela bekrÀftelse för att kunna fÄ sin offentliga »mention».
