Ord och Bild: 1895

louis pasteur.

471

nast en ny million, och på många ställen hafva nya institut anlagts efter förebild af Institut Pasteur för att den nya metoden må blifva känd och de framtida upptäckter, hvilkas första befruktande princip dessa undersökningar varit, måtte mångdubblas.

Människorna synas mången gång liknöjda för de största andliga stordåd på det abstrakt vetenskapliga området, där-

för att de ej kunna fatta dessas stora betydelse och räckvidd. A andra sidan äro de alltid redo att erkänna och hylla de förtjänster som inläggas i tillämpningen i praktiken: denna blir ofta föremål för den berättigade ära, den popularitet, som tillkommer det skapande snillet hos män sådana som Pasteur och de välgärningar de bevisa mänskligheten.

Några citat ur arbeten af Anatole France.

Samlade af G—g N.

anken är ett fruktansvärdt ting. Man bör ej förvånas öfver att människorna instinktlikt frukta honom. Tanken har fört själfve den onde till uppror, och den onde var ju en son till Gud. Tanken är syran, som fräter på universum, och om alla människor på en gång skulle börja tänka, så skulle världen omedelbart upphöra att existera — men denna olycka behöfva vi inte frukta.

Tanken är det värsta af allt. Han är också det bästa. Om det är sant, då man säger att han förstör allt, så kan man också med skäl säga, att han skapat allt. Vi förstå världen endast tack vare honom, och då han visar oss, att den är oförklarlig, så gör han intet annat än krossar såp-bubblan, han blåst upp.

La vie litteraire. II. s. 173.

Choulette talar:

Kasernen är en afskyvärd uppfinning af nyare tider. Den förskrifver sig från i7:de århundradet. Förut hade man inte annat än trefliga corps de garde, där krigsbussarna spelade kort och berättade historier. Ludvig den fjortonde är en föregångare till konventet och Bonaparte. Men det onda nådde sin kulmen först med den vidunderliga bestämmelsen om allmän soldat-

tjänst. Att ha tvungit människor att döda, det är en skam för kejsare och stater, ett brott öfver alla brott. Under de tider, som kallas barbariska, anförtrodde städer och furstar sitt försvar åt soldenärer, som förde krig med klokhet och försiktighet — ibland dödades inte mera än fem eller sex i en stor batalj. Och då ädlingarna gingo ut i krig, så voro de åtminstone inte tvungna därtill — de läto döda sig för sitt nöje. Utan tvifvel var det det enda de dugde till. På den helige Ludvigs tid skulle det ej fallit någon in att skicka en lärd och bildad man ut i ett fältslag. Och lika litet ryckte man jordbrukaren bort från torfvan för att sända honom till krigshären. Nu anser man, att det är en stackars bondes plikt att bli soldat. Man förvisar honom från hemmet, där röken står upp från skorstenen i aftonens gyllene stillhet, från fälten, där boskapen betar, från skogarna; man lär honom på en ful kaserngård att efter konstens regler döda människor, man hotar honom, man förolämpar honom, sätter honom i fängelse. Man säger honom, att detta är en ära, och om han inte vill hedra sig på detta sätt, så skjuter man ihjäl honom. Han lyder, därför att han är rädd, därför att han är det frommaste af alla husdjur, det mest lättsinniga och det mest läraktiga. Le lys rouge, s. 116.