Ord och Bild: 1895

FRÅN GOETHES VÄRLD.

25

som ersätter »syster, mor och fädernesland»; ett »band starkare än naturens», förenar dem, och när Goethe flyttat in till Weimar, är han isynnerhet glad åt att han ser hennes fönster från sitt nya hus!

Vid samma tid som Gartenhaus-perio-den slutar också den s. k. geniperioden, hvars amatörteater Goethe 1782 skildrade i dikten Auf Miedings Tod. Själfva teatern upplöstes året efter, då Goethe äfven med poemet Ilmenau reser ett dikte-riskt minnesmärke åt det glada jägarlifvet i dess skogar. Ungdomsyran hos Karl August och hans krets började vid denna tid stillna, och Karl August, hvilken i all sin besvärlighet intresserat Goethe, emedan han ensam »var stadd i vardande, medan alla de andra voro färdiga som svarfvade dockor», är mindre kaotisk. Det börjar gå upp för honom, att »fyrverkerier ej göra effekt på ljusa dagen», såsom det längesen blifvit klart för Goethe själf.

Och när denne i mars 1782 afslutar den dagbok, som så rent och omedelbart visar hans ungdomslif och själfuppfostran, är också vårbrytningens skede i hans lif slut. Det är som inan, han lämnar Garten-haus, hvilket bevittnat hans ungdoms svag-

heter och fröjder, strider och segrar. Men ännu i hans sista år såg man den gamle i en blå kappa liknande den, i hvilken han som ung sof på balkongen, i sin trädgård njuta nuet och lefva om ungdomen, hvars fagraste tider kommo honom till mötes under dessa träds gröna skuggor och med dessa rosors doft, om hvilka minnet här hviskade i morgonvinden och brann i aftonstjärnan.

Aldrig har en vrå af jorden så blifvit blod af en diktares blod, som Goethes trädgård, och när man dröjande lämnar dess klassiska mark, ljuder inom en Goethes sista »kärleksdikt», den till hans Gartenhaus, i hvilken han sammanfattar sitt lif där:

Der's gebaut vor fünfzig Jahrén Sieht es noch am Wege stehn, Liebespaar vorübergehn, Wie wir andern damals waren, Als die Büsche lieblich kühlten, Lichter in dem Schatten spielten;

Uebermüthig sieht's nicht aus, Hohes Hach und niedres Haus; Allen, die daselbst verkehrt, Ward ein guter Muth bescheert. Schlanker Bäume gruner Flor, Seäbstgepflanzter, wuchs empor; Geistig ging zugleich alldort Schaffen, Hegen, Wachsen fort.

Ci r V^ung -Eriks visor. I sofgemaket.

Af blad och rankor vill jag linda en slinga om min käras har, af kära minnen vill jag binda en krans åt dig för ålderns år.

Med veka händer vill jag vira den kring om den, jag hafver kär, ditt hvita liår skall kransen sira ännu, när jag ej mera är.

Och prydd af hafvorna du dansar din dans på rosor, ung och glad, men det är sorg i mina kransar och bitterhet i mina blad.

Och bakom dans och fröjd och gamman den bleka döden dansar fram, och kval och kärlek höra samman som taggarna och rosens stam.

Gustaf Fröding